”I’m sick and tired of being sick and tired”
Så länge jag kan minnas har jag alltid varit mer TRÖTT än andra runt omkring mig. Först var jag ”tonårstrött” och när det aldrig gick över så blev jag ”lat”. Idag vet jag att tröttheten alltid varit Fibromyalgi ända sedan tidiga tonåren när mina symtom började.
Alla är ju trötta nu och då, det är väl bara att vila lite och komma igen?! Tänk om det vore så enkelt ändå! När det kommer till Fibromyalgi så är det tyvärr inte så enkelt. Man är alltid trött. Man kan vara mer eller mindre trött, precis som man kan ha mer eller mindre ont, men man är alltid trött! Det är en trötthet som inte går att vila bort och som kan vara helt förlamande ibland.
Tre stadier av trötthet!
Trött – fungerar ändå i vardagen men blir lätt trött och gäspig, det är en form av normaltillstånd när man har Fibromyalgi. Man sover oftast fler timmar än ”normalt” per natt och behöver vila/sova under dagtid ibland. Det spelar helt enkelt ingen roll hur mycket eller lite man sover, man är trött ändå!
Utmattad – tröttheten lägger sig som en slöja över ögonen, den kommer från ingenstans och det är svårt att hålla ögonen öppna man behöver lägga sig och vila/sova en stund för att orka med. Det kan dock vara svårt att vila eftersom kroppen fortfarande är relativt pigg. Efteråt har man ofta huvudvärk.
Förlamande trött – Slår till som en blixt från klar himmel, det är bara att marschera direkt i säng! Kroppen blir trött, huvudet stänger av och ibland kan man sova ett dygn i streck eller mer! Detta kommer ofta i samband med mer värk i kroppen som gärna sitter kvar ett par dagar eller så efteråt!
Ungefär såhär ser det ut för mig i alla fall! Jag har skyllt min trötthet på både det ena och det andra såsom blodsocker, fullmåne, mens och ägglossning etc. etc. Men så har det alltså inte varit, det vet jag nu!
Sömnen är nämligen ofta störd när man har Fibromyalgi. Studier har visat att man inte alltid sover djupsömn när man har Fibromyalgi och därför upplever sömnen som icke välgörande. Man vaknar ofta upp på nätterna och vaknar med en känsla av att aldrig ha somnat.
Därtill så ger smärtan en trötthet i sig.
Så NEJ, jag kan inte bara ”vila lite” och NEJ, jag kan inte ”rycka upp mig”. Tröttheten är en del av mig som jag och dem omkring mig får leva med!
KRAM,
Anneli
(Inlägget är länkat i Symptomlistan)
Lämna ett svar