Att skilja sig

Det var det sista jag skrev om.

Bröllopet och ett fyraårskalas på sommaren! Jag pressade mig, planerade allt i detalj och levde med stressen upp över öronen. Ett år efter bröllopet och min stora krasch hade jag bloggat om att gå på smärtrehab om vardagen med min Fibromyalgi och jag hade precis hittat yogan. Sedan blev jag tvungen att stänga ned, koppla bort och landa. För mig var det så viktigt att dela med mig av allt jag fick lära mig. All kunskap jag hade samlat på mig, sög i mig från alla håll, och jag ville skriva, skriva ned allt. Men jag behövde landa i min nyvunna kunskap själv först och när jag hade gjort det, när jag hade vänt allt inåt och började ta hand om mig själv, då tog livet som jag visste det slut.

Jag klarade inte av vardagen, jag behövde trycka på stopp, och min man visste inte hur han skulle plocka upp mig. Jag behövde ut, ut ur en vardagsbubbla som kvävde både mig och min man. Det fick bli stopp. Jag valde att gå!

Vi flyttade ut till ett hus på mina föräldrars tomt, med havsutsikt och lugna skogar. Det var bra för barnen att det var ett ställe dom var vana vid, dom hittade där, det fanns en trygghet i att mormor och morfar fanns där. Dom ställde inte så mycket frågor, det var som det var. En vecka hos mamma och en vecka hos pappa. Först efter en längre tid har de frågat litegrann om varför det inte kan vara som det var förut?

Det var tungt för mig som mamma. Inte att vara ifrån barnen den veckan dom var borta, jag visste att dom hade det bra och jag behövde tiden för återhämtning. Det tunga var veckan när jag hade barnen, att orka hämta, lämna och natta. Dom tre svåra bitarna, hämta, lämna och natta.

Jag hade fått börja arbetsträna på yogastudion i stan där vi bor, något jag kommer att vara evigt tacksam för. Det var redan på hösten innan skilsmässan. Jag fick ta det i min egen takt, ett par timmar i veckan till att börja med och på distans. Först framåt julen började jag vara på plats i studion och till våren gick jag regelbundet på yoga, flera gånger i veckan, på arbetstid. När arbetsträningen tog slut fick jag fast tjänst på halvtid. Då hade vi hunnit separera men vi flyttade ut först under sommaren.

Nu har jag arbetat lite mer än ett år på min fasta heltidstjänst. Till midsommar hade vi bott ett år i huset vid havet i skogen och jag hittade kärleken igen. Under hösten dessförinnan swajpade vi höger på varandra och efter ett halvår tillsammans hittade vi ett gemensamt boende tillsammans med barnen varannan vecka.

Förhoppningsvis fortsätter jag blogga här och nu utan att lägga någon prestation i det hela men kanske ändå försöka finna en struktur. Vi får se. Jag är väldigt glad över bokrecensionen och att den fick mig tillbaks till tangenterna igen!

Nu finns boken att köpa både hos Adlibris och Bokus, den får ni inte missa.

(Adlinks i samarbete med Adlibris och Bokus)