Fru Fibro

Veckans upp och ned och våfflor med grädde on top

Veckans upp och ned och våfflor med grädde on top. Bordet står dukat med våfflor till dagens lunch.

Veckans upp och ned och våfflor med grädde on top. Bordet står dukat med våfflor till dagens lunch.

Veckans upp och ned och våfflor med grädde on top. Bordet står dukat med våfflor till dagens lunch.

”Have big dreams, you will grow in to them”

Veckan som gick, gick både upp och ned. Kanske mest ned. Jag är såååå trötttttt! Min lilla prinsessa har varit hemma med mig hela veckan och jag har inte haft någon vila. För mig är vila att vara ensam, helt ensam, helst i tystnad. Just nu kan jag inte ladda batterierna annars. Ni som har kronisk värk eller trötthet eller har gått in i den berömda väggen vet säkert mycket väl hur jag menar. Det krävs så mycket för att ladda lite lite, till skillnad från alla ”normala” där ute där det är tvärt om, lite vila laddar fullt! Mitt ”batteri” blir aldrig fullt, kanske halvfullt om jag har tur fast inte denna veckan då. Denna veckan ligger jag nog mer på tio procent, dränerande!

I torsdags laddade jag hela dagen för att på kvällen orka gå på en föreläsning i sociala medier med Frida Boisen på Rånäs Slott. Vädret var på min sida och yogamattan användes flitigt i solskenet! På eftermiddagen styrde jag kosan ut på landet och körde fel, haha! Inte lätt att hitta där man aldrig varit fastän man är uppvuxen runt knuten. Men men, det gick ju bra det med. Föreläsningen innehöll mycket pepp och inspo med inslag av lite fakeselfies och snabbkurs i livestream på Instagram!

Fredagen var, nej, fredagen var inte. Så var det med det! Mannen fick hämta sonen, alldeles för sent, på fritids och plocka upp pizza på vägen hem. Batteriet var slut kan jag lätt konstatera. Även dottern sov en lång stund på eftermiddagen och hon har slutat sova middag för länge sedan egentligen. Sån’t är livet just nu men drömmarna finns alltid kvar, hur lite energi kroppen än må ha!

Veckans upp och ned och våfflor med grädde on top. Bordet står dukat med våfflor till dagens lunch.

Idag firade vi våffeldagen med klassiska våfflor, grädde, sylt och jordgubbar! Är inte superförtjust i dessa själv, hade jag haft ork och lust hade jag provat någon lchf/glutenfri variant tror jag. Har sett flera goda recept på Instagram under veckan men sparar dem till ett annat tillfälle helt enkelt. Kom ihåg att jag finns att följa även på Instagram under @frufibro! Ses vi där??

Kämpa på! Drömmar är för evigt <3

Anneli

(Glöm inte ställa fram klockan till sommartid imorgon 😉 )

Publicerat

i

av

Fru Fibro

Etiketter:

, , , , , , ,

Kommentarer

2 svar till ”Veckans upp och ned och våfflor med grädde on top”

  1. Profilbild för Sara
    Sara

    Det första jag vill göra är att sända en stor KRAM! Jag har läst din blogg ett tag nu och jag lever med snarlika symtom som du skrivit, beskrivit och tagit upp här (har dock ingen fibro-diagnos, men en massa annat). Jag vet precis vad du menar med att batteriet aldrig laddas helt och sällan ens tillräckligt. Jag brukar säga att jag går på mina reserver – nu är dem dessvärre också slut. Jag är alltid trött, aldrig utvilad. Jag är dränerad på ork, energi och allt vad kraft innebär. Jag har nått den punkt att jag inte längre orkar känna någonting alls – om någonting. Det är en daglig kamp, som få faktiskt kan relatera till. Får höra dagligen att ”det är bara att bita ihop” och ”att du som är så ung, kan ju inte ha krämpor”. Det i sig är utmattande och uttröttande. Men det är väl så det ser ut i samhället. Människor är experter på att ha fördomar och ”anta saker” om andra. Jag uppskattar dina ord,berättelser och bilder här – du bidrar till en bättre vardag för mig i vart fall!
    Kram
    /Sara

    Svara
    1. Profilbild för Fru Fibro
      Fru Fibro

      Tack fina du! Gick in och läste lite på din sida ?? Tråkigt att du känner igen dig i mina ord, jag känner med dig, men också glad att bloggen fått fylla sitt syfte! Jag förstår att du kämpar ? Att få de runt omkring med på tåget är lättare sagt än gjort och kanske omöjligt, jag vet inte, men jag vet att det blev bättre för mig när jag började agera utifrån vad jag behövde och lärde mig säga nej. Jag ignorerade (ignorerar) helt enkelt alla andras tyckande och gör det som är bra för mig! Min diagnos är min ryggrad som jag lutar mig mot i alla mina beslut kring vad jag kan och inte kan göra! Sedan finns det alltid omständigheter man inte rår över men livet blir i alla fall lite lättare! ❤❤❤ Stora Kramar till dig! Anneli

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *