”Worrying doesn’t take away tomorrow’s troubles, it takes away today’s peace”
När jag har sämre dagar så kommer ofta ångesten smygandes i kroppen. Jag får en klump i halsen och hjärtat bankar i bröstet! Numera är det inte ens kopplat till tankar och oro utan kan triggas av värken i kroppen som det verkar. Eftersom jag äter Cymbalta så blir det oftast inte värre än så. Medicinen stoppar både ångesten och tar udden av smärtan och det är jag tacksam för.
Fotograf: L Gisselson
Innan jag fick medicin och diagnos så trodde jag att jag skulle dö, på riktigt, när jag fick en ångestattack. Då var det oftast tankar som snurrade, likt en tromb, i huvudet helt hejdlöst som utlöste attackerna. Jag fick svårt att svälja, svårt att andas och kallsvettades. Hjärtat slog så hårt i bröstet och bröstbenet värkte av smärta att jag vid två tillfällen åkte till akuten i tron att jag fått en hjärtinfight. Vid dessa tillfällen domnade jag även bort i armarna och allt brus gjorde att jag trodde att hjärtat hade stannat i kroppen. Jag kunde inte längre höra mitt hjärta eller känna det slå. Även fast jag vet att det är fysiskt omöjligt så trodde jag att det hade stannat trots att jag fortfarande stod och gick.
Jag kunde inte lugna ner mig själv hur jag än försökte tänka på annat och andas djupt och långsamt. Jag var övertygad om att jag skulle dö! Det värsta var att vakna upp mitt i natten och känna såhär. Armar bortdomnade och svårt att svälja. Den skräcken är svår att sätta ord på.
Idag har jag lärt mig att det är ångest och att ångest är ett vanligt symptom vid fibromyalgi. Jag äter som sagt medicin som hjälper mot detta och jag blir inte lika rädd längre eftersom jag känner igen symptomen. Men det är fortfarande obehagligt och svårt att koppla av när det dyker upp.
Kram,
Anneli
(Inlägget är länkat i Symptomlistan)
Lämna ett svar