”Breathe, it’s just a bad week, not a bad life”
En hel vecka har vi varit hemma snart och det har varit en tuff vecka. De första dagarna så kämpade jag med att vi inte kom upp i tid till skola och dagis. Både jag och barnen var trötta och min kropp hade lagt av lite efter den långa resan hem. Det var tuffare att komma hem än att åka bort kan jag lugnt påstå. Luften gick liksom ur lite och lusten till yoga har varit som bortblåst under hela denna veckan.
Sedan på onsdagen så var det en väldigt tuff dag. Jag fick åka med vår älskade katt till djursjukhuset Ultuna och spenderade tio långa timmar där tillsammans med henne. Tillslut så fick jag ändå säga hejdå till min fina tjej. Hennes lilla kropp orkade inte mer.
Torsdagen gick i sorg såklart och jag sov större delen av dagen eftersom jag inte var hemma förrän långt efter midnatt. På eftermiddagen satte jag mig med barnen och berättade den tråkiga nyheten. Isabel blev bestört och grät öppet en lång stund. Adrian hade mest frågor kring döden, begravning och vart man tar vägen. Men framförallt så undrar de såklart varför man inte kommer tillbaks igen?!
Först under lördagen tog jag undan matskålarna som stått i köket. Min fina vän och hennes barn kom över en sväng och lekte och fikade med oss och därefter fick jag lite kraft att plocka lite. Fortfarande har jag inte gjort någonting för att ta hand om mig själv, förutom att göra absolut ingenting såklart. Men det är ju inte speciellt effektivt kan jag tycka.
Nu ska jag försöka komma igen lite, ta tid till skrivandet men framförallt yogan.
Ha en fin valborg!
KRAM,
Anneli
Lämna ett svar