Att skilja sig

Bröllopsskor
Fotograf: Mia Lewell

Det var det sista jag skrev om.

Bröllopet och ett fyraårskalas på sommaren! Jag pressade mig, planerade allt i detalj och levde med stressen upp över öronen. Ett år efter bröllopet och min stora krasch hade jag bloggat om att gå på smärtrehab om vardagen med min Fibromyalgi och jag hade precis hittat yogan. Sedan blev jag tvungen att stänga ned, koppla bort och landa. För mig var det så viktigt att dela med mig av allt jag fick lära mig. All kunskap jag hade samlat på mig, sög i mig från alla håll, och jag ville skriva, skriva ned allt. Men jag behövde landa i min nyvunna kunskap själv först och när jag hade gjort det, när jag hade vänt allt inåt och började ta hand om mig själv, då tog livet som jag visste det slut.

Jag klarade inte av vardagen, jag behövde trycka på stopp, och min man visste inte hur han skulle plocka upp mig. Jag behövde ut, ut ur en vardagsbubbla som kvävde både mig och min man. Det fick bli stopp. Jag valde att gå!

Vi flyttade ut till ett hus på mina föräldrars tomt, med havsutsikt och lugna skogar. Det var bra för barnen att det var ett ställe dom var vana vid, dom hittade där, det fanns en trygghet i att mormor och morfar fanns där. Dom ställde inte så mycket frågor, det var som det var. En vecka hos mamma och en vecka hos pappa. Först efter en längre tid har de frågat litegrann om varför det inte kan vara som det var förut?

Det var tungt för mig som mamma. Inte att vara ifrån barnen den veckan dom var borta, jag visste att dom hade det bra och jag behövde tiden för återhämtning. Det tunga var veckan när jag hade barnen, att orka hämta, lämna och natta. Dom tre svåra bitarna, hämta, lämna och natta.

Jag hade fått börja arbetsträna på yogastudion i stan där vi bor, något jag kommer att vara evigt tacksam för. Det var redan på hösten innan skilsmässan. Jag fick ta det i min egen takt, ett par timmar i veckan till att börja med och på distans. Först framåt julen började jag vara på plats i studion och till våren gick jag regelbundet på yoga, flera gånger i veckan, på arbetstid. När arbetsträningen tog slut fick jag fast tjänst på halvtid. Då hade vi hunnit separera men vi flyttade ut först under sommaren.

Nu har jag arbetat lite mer än ett år på min fasta heltidstjänst. Till midsommar hade vi bott ett år i huset vid havet i skogen och jag hittade kärleken igen. Under hösten dessförinnan swajpade vi höger på varandra och efter ett halvår tillsammans hittade vi ett gemensamt boende tillsammans med barnen varannan vecka.

Förhoppningsvis fortsätter jag blogga här och nu utan att lägga någon prestation i det hela men kanske ändå försöka finna en struktur. Vi får se. Jag är väldigt glad över bokrecensionen och att den fick mig tillbaks till tangenterna igen!

Nu finns boken att köpa både hos Adlibris och Bokus, den får ni inte missa.

(Adlinks i samarbete med Adlibris och Bokus)


Publicerat

i

,

av

Kommentarer

6 svar till ”Att skilja sig”

  1. Profilbild för Marika
    Marika

    För någon på avstånd hängde jag verkligen inte med vad som hände. NÅGOT hände, det förstod jag, och idag är jag glad över att du orkade skriva detta. Att du orkade hitta kärlek igen. Kramar från Östergötland!

    1. Profilbild för Fru Fibro

      Tack fina du! <3 Det har varit en resa! Men också en bra sådan på många sätt!

  2. Profilbild för Miss Mindful

    Åh, så tufft du har haft det. Det är hjärtskärande sorgligt när kärleken tar slut på grund av en sjukdom. Underbart att du hittat lyckan igen efter allt. Känner igen så mycket i din berättelse. Bloggar själv på Mymindfulliving.se om du vill titta in.

    1. Profilbild för Fru Fibro

      Tack fina du! Jag ska absolut kika in till dig! Vad roligt! Jag har svårt att få något flow i mitt bloggande, det blir lite spretigt och inkonsekvent med posterna! Men ja, det har varit en resa de här sista två åren framförallt! Men det har också varit en bra resa på många sätt! Jag mår ljusår bättre idag, åtminstone psykiskt om inte annat! Stor kram!

  3. Profilbild för Sandifighter

    Jag hoppas det kommer fler inlägg i från dig. Älskar att läsa bloggar, särskilt med fler fibrokämpar ❤

    1. Profilbild för Fru Fibro

      Ååå, tack snälla du! Min plan är att skriva mera men så rullar livet på 🙂 Kram, Anneli

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *