Min diagnos är min ryggrad

Fibromyalgi

Detta inlägg är först publicerat hos Lungan I Stormen

Lungan I Stormen

Min diagnos är min ryggrad, lunganistormen, förgätmigej

”If you don´t like where you´re at, move, you´re not a tree”

Att leva ett helt liv och känna att något är fel, att man inte är som alla andra, utan att få en diagnos är såklart väldigt jobbigt. Jag var runt fjorton år när jag började märka av att något inte var som det skulle. Som fjortonåring så funderade man kanske inte så mycket på att det kunde vara en sjukdom utan grubblade väl mer i allmänhet över sin existens och varför man aldrig kände att man passade in riktigt.

Runt den här tiden i mitt liv så såg säkert allting helt normalt ut utifrån. Jag hade vänner, gjorde hyfsat bra ifrån mig i skolan och hade pojkvän etc. Men inuti huvudet så var det en annan historia. Jag kände mig så ensam, trots att jag hade både familj och vänner. Jag fick aldrig de höga betyg jag förväntade mig själv att få, jag var inte helt dum, och förstod aldrig varför jag inte fick dem. Jag hade extrem prestationsångest och oroade mig för ALLT. Jag kände av min omgivning hela tiden och scannade känslor och vibbar från dem runtomkring mig. Jag låg alltid steget före, inne i huvudet, och visste vad som skulle hända och ske. Det var oerhört stressande för mig har jag förstått nu, tjugo år senare.

Såhär har jag fortsatt att stressa, inuti, i hela mitt liv. Jag har haft magont, eksem, huvudvärk och extrem trötthet under alla dessa år. Tröttheten har varit det värsta. Jag har aldrig orkat umgås lika mycket som andra och har därför ökat på min känsla av utanförskap hela tiden. Jag har haft svårt för att minnas saker samtidigt som jag ältat saker till förbannelse. Att ständigt leva med en känsla av oro och misslyckande tär både på psyket och kroppen.

Fysiskt så orkade jag inte heller så som andra. Jag kunde hålla på ett tag, kanske gick det att hänga med i ett par veckor men sedan blev jag snabbt sjuk. Jag blev ”förkyld”. Långvariga så kallade ”virusinfektioner” avlöste varandra tills jag tillslut blev deprimerad och låg hemma och grät för att jag var så misslyckad. VARFÖR orkade inte jag som alla andra? Vad var det för fel på mig? Samtidigt som omgivningen tyckte att jag mest var ”lat” och ”oengagerad”. Ryck upp dig nu! har jag hört så många gånger så jag kan inte ens räkna.

Jag fick svårt att sova och fick prova antidepressiva som läkaren var snabb att skriva ut. De hjälpte ingenting och jag kände mest som att jag gick med ett stort moln av bomull inuti huvudet. Efter ett tag hade jag ”repat” mig såpass så att jag kunde börja om hela historien igen och igen och igen.

Det har gått i cykler genom åren. Glad och med lite energi, börjar aktiviteter/jobba/plugga, blir sjuk i ”förkylning” som inte går över och blir tillslut deprimerad.

Sedan fick vi barn för snart 7 år sedan nu och då eskalerade allt. Ett barn får man inte ledigt ifrån. Man kan inte säga upp sig som mamma. Så jag brakade rakt in i kaklet med full kraft. När jag hade jobbat heltid i tre månader med en 4åring och en 2åring hemma så kraschade jag. Jag hade redan ett år innan detta tagit kontakt med läkare för att jag inte orkade mera. Bara ett halvår tidigare hade jag bokats in för att gå på smärtrehab som skulle starta ungefär i samma veva som jag blev sängliggande.

Min diagnos är min ryggrad, lunganistormen, förgätmigej

Här börjar min resa! Jag har själv förstått vid detta laget att jag har Fibromyalgi. Kanske kunde det vara Borrelia, ADD eller ME/CFS. Men jag var helt säker på att jag hade en diagnos. Efter att ha gått första omgången på smärtrehab så började jag hitta mig själv lite igen. Det är en lång och krokig resa men med hjälp av KBT och ACT så låstes det upp någonting inom mig.

Efter sommaren började jag ett åtta veckor långt rehabprogram vid Bragée inne i Stockholm. Det var en enorm ansträngning för mig att resa och ta del av övningar och föreläsningar varje dag men jag tog mig igenom det mesta. Väl där var jag fast besluten att få en diagnos. Jag tjatade mig till den, jag kände i varje ben i kroppen att jag MÅSTE få en diagnos. Jag stod på mig, trots att jag grät av trötthet och man egentligen inte gjorde utredningar på kliniken så stod jag på mig. De gjorde fysiska och psykiska tester och kom fram till att ”jag nog hade Fibromyalgi”.

Den dagen när jag såg läkaren faktiskt skriva in min diagnos i min journal, det var en vändning för mig! Äntligen fick jag bekräftelse utifrån på att det inte var MIG det var fel på! Jag, Anneli, var inte en lat och tråkig person. Jag, Anneli, var inte en oduglig människa som bara var trött jämt. Jag, Anneli, var inte den dåliga anställda som jämt var sjuk.

Jag har FIBROMYALGI! Det var sjukdomen som var alla dessa saker som jag identifierat mig med i hela mitt liv, inte jag som person. För mig var det en uppenbarelse. Att äntligen få en förklaring och en ryggrad att luta mig emot. Nu kan jag ”försvara” mig mot dem runtomkring mig! Jag, Anneli, är en smart och kreativ människa som älskar att skriva bla. Allt det andra, tröttheten, den så kallade ”latheten” och svårigheterna att komma ihåg och komma igång etc. DET är Fibromyalgin (och eventuellt en eller annan diagnos till)!

Nu kan jag äntligen känna att jag är en person! Jag behöver inte längre säga elaka saker till mig själv inuti huvudet, den där inre rösten ni vet! Nu tränar jag min inre röst att säga snälla saker. Jag får hela tiden påminna mig och när jag mår som sämst så får jag bakslag. Men jag är äntligen JAG igen!

Min diagnos är min ryggrad!

/Anneli

Awareness Week för Fibromyalgi och ME/CFS

Debatt Fibromyalgi

 

Awareness Week

”I’m fighting Fibromyalgia one ache at a time”

Awareness Week. Denna veckan är det den internationella Fibromyalgi och ME/CFS dagen den 12:e maj! Bristerna i kunskap om Fibromyalgi är många och stora. Läkare har bristande kunskaper, patienter har bristande kunskaper och de allra flesta får kämpa i över tio år innan de får en diagnos. Tio år är alltså snittet över hur lång tid det tar att få en diagnos.

Ska jag räkna själv så tog det tjugo år innan jag fick en diagnos. Men det är svårt att säga att det tog mig tjugo år att få diagnosen. Jag har ju inte kämpat för den i tjugo år. Däremot har jag gått till läkare efter läkare efter läkare under dessa tjugo år med diffusa symtom som för det mesta avvisats som virusinfektioner. Aktivt kämpat för just Fibromyalgi diagnosen, efter att jag ställt den på mig själv genom att lusläsa internet, har jag gjort i kanske två år. Men det är en diffus diagnos. Jag skulle lika gärna kunna ha tusen andra olika diagnoser också eller istället. Men just Fibromyalgi stämde bäst in på alla de olika diffusa symptom jag haft sammanlagt under dessa tjugo år.

Alla symptom på Fibromyalgi hittar ni HÄR.

För att ställa diagnos på mig så tjatade jag mig till en ”utredning” medan jag gick på smärtrehab på Bragée i Stockholm. Hit kan man skicka en självremiss om man vill komma till dem. Man behöver alltså inte ha sin läkare till att skicka remissen om kontakten med läkare är svår, vilket den oftast är när man har denna typ av sjukdom.

Dom hade inför mina åtta veckor på rehab tagit blodprover på gud vet allt, varav samtliga såg bra ut. Jag har inte granskat denna provtagning närmare, vilket jag kanske borde göra, men mina värden låg i alla fall inom läkarevetenskapens referensramar om vi säger så. Väl på plats så gjorde man även ett konditionstest och ett test för triggerpunkter. Konditionstestet var det inga konstigheter med, jag låg lite i underkant för min ålder men det var inget fel på min kondition. På triggerpunktstestet hade jag 15 av 18 ömma punkter, man ska ha minst 11.

När jag sedan fick nog och ”krävde” att få en diagnos, ett par veckor in i behandlingen, så fick jag även fylla i ett frågeformulär. Det är ett Internationellt godkänt verktyg för att fastställa Fibromyalgi diagnos som du kan hitta HÄR. Jag fick även lov att göra en värmekameraundersökning.

Värmekamera nackevärmekamera rygg

De tog bilder från alla håll och vinklar men de ser lite ”läskiga” ut så jag tar med dess två över nacke och rygg. Enligt den ena smärtspecialisten som konsulterade mina bilder så var inte dessa ”typiska” för Fibromyalgi utan kanske mer åt ME/CFS. Men ändå, de räckte till för en diagnos! Det ni ser är i princip vart det gör ont någonstans. Det röda representerar områden med värk och det vita är områden med mycket värk. Jag önskar att jag hade en frisk människas bilder att jämföra med, det hade varit intressant.

Det här är alltså värk som sitter i, alltid, i olika hög grad beroende på en massa olika faktorer.

Den senaste forskningen kring Fibromyalgi tyder på att man har ett överskott av blodkärl i huden eller kanske snarare i bindväven, fascian, som omsluter våra organ och vävnader i kroppen. I fascian sitter många nervändar som kan vara en förklaring till att smärtan är utbredd i hela kroppen. Man forskar även på att ta fram så kallade ”biomarkörer” i ryggmärgsvätskan på bla Fibromyalgi och ME/CFS patienter och har redan hittat det finns skillnader mellan sjuka och friska människor vad gäller dessa markörer. Dessa markörer har visat på att det finns en kronisk inflammation i ryggmärgsvätskan på dem som är sjuka. Det är ju annars det som är kruxet med denna sjukdom, det finns inget test man kan ta för att se vad man har för något. Men snart kanske forskarna kan ta fram ett sådant, hallelulja på den!!

Den främsta skillnaden mellan Fibromyalgi och ME/CFS (tidigare kallat kroniskt trötthetssyndrom) har jag förstått är att vid ME så behöver man inte ha värk i kroppen. I övrigt så är symptomen väldigt lika och kommer i olika grad hos olika individer.

Utöver att man kämpar med att få sin diagnos, hitta någon som tror på en – för det är det inte alla som gör, så får man numera också kämpa för sitt levebröd. Under helgen, när jag mest legat och sovit eller suttit på soffan och fått ingenting gjort såsom det är med denna sjukdom, så har jag varit lite mer aktiv på Instagram och Facebook. Där RÖT jag ifrån lite angående Försäkringskassan och hur vi vanliga dödliga blir behandlade när det framkom att politikern Gabriel Wikström sjukskrivit sig för trötthet och utmattning. Såhär såg det ut:

Facebook, frufibro, försäkringskassan

Inlägget har nu 354 gilla markeringar, 64 kommentarer och 124 delningar och har nått 29 914 personer.

Texten lyder såhär:

Sjukvårdsminister @gabrielwikstrom har sjukskrivit sig för ”trötthet”. Här är mitt svar till honom:

Att bli utbränd önskar jag inte min värsta fiende! Har själv diagnosticerat Utmattningssyndrom och Fibromyalgi sedan lite mer än ett år tillbaks och har fortfarande inte återhämtat mig. Sedan att man dessutom får leva helt utan inkomst under denna period eftersom den så kallade ”sjukförsäkringen”, som vi betalat in via skatt under hela vårt arbetsföra liv, inte går igenom trots att det finns läkarintyg och läkarutlåtanden från FYRA olika läkare gör ju inte direkt att man återhämtar sig snabbare. Stress vet vi ju alla att det förvärrar en utmattning?! Ingenting stressar mer än att stå helt utan inkomst. Att kalla det för ”Försäkringskassa” är ett stort hån och LURAR hela Sveriges befolkning att man har en ”försäkring” när man blir sjuk. Idag är det snarare ett dåligt skämt till lotteri vem som får sjukersättning och vem som inte får det. För att inte tala om hela Sveriges välutbildade läkarkår som blir grovt förolämpade utav en hel myndighet.
Jag hoppas verkligen att DU Gabriel slipper att gå igenom den stress som större delen av Sveriges sjukskrivna för utmattning går igenom på daglig basis vad gäller kampen mot FK. Men det gör du såklart, du har väl privata försäkringar? Kanske bör vi ändra till ett ”amerikanskt”-system även i Sverige? Att få avslag på avslag när man är sängliggandes i smärta och trötthet och försöka försvara sig i telefonsamtal med FK medan man har fullständig hjärndimma ÄR det värsta man kan bli utsatt för som sjukskriven. Föreställ dig det. Lägg därtill att du måste skriva in dig på arbetsförmedlingen, som undrar vad du gör där när du är sjukskriven, eftersom det ”kan finnas annat lättare arbete som du klarar av” när FK ställer dig mot ”hela arbetsmarknadens förfogande”. Allt detta samtidigt som du knappt klarar av att gå till toaletten i rummet bredvid pga utmattning, kroppen har sagt ifrån och givit upp. Det önskar jag som sagt inte min värsta fiende att behöva gå igenom.

Det är inte BARA att vara sjuk i Fibromyalgi!

Tack för att du läser <3

KRAM,

Anneli

Tillbaka till mattan i sällskap av Glossybox

Annons

Tillbaka på mattan tillsammans med Glossybox

”Stay Glossy”

Denna månad var det ”Bring Balance” hos Glossybox och jag kunde inte låta bli, haha. Balans strävar vi ju alla efter och jag vågar nästan säga att så är fallet ännu mer nu, efter diagnosen.

Innehållet passade mig riktigt bra faktiskt, från ”head to toe” kan man väl sammanfatta det lite. Något för fötter, händer, huden, ansiktet och håret.

Jag har långsamt satt mig på mattan igen efter förra veckans kaos. Men kroppen gör ont, influensavärk utan att ha influensa. Har även sovit riktigt dåligt de sista nätterna pga detta, kroppen kryper lite, så i förmiddags däckade jag på soffan. Äntligen en ordentlig sömn i ett par timmar och till min stora glädje så har jag idag även bokat in en tid med Jennie på Studio Karma i nästa vecka. Det ser jag verkligen fram emot.

Vill du också få en present i brevlådan varje månad?

Just nu får du 12% rabatt på 3,6 och 12månaders prenumeration hos Glossybox om du anger koden: ”ADTRACTION12

KRAM,

Anneli

(Inlägget innehåller annonslänkar i samarbete med GLOSSYBOX)

Taxfree shopping

Anneli tipsar Tax Free

Tax free shopping i Lisabon. Rituals cosmetics, clinique och chupa chupa.

”Tax free shopping in Lisabon”

Vi hade ett par timmar på oss mellan flighterna i Lissabon på vägen hem från Portugal förra söndagen. Jag ”fyndade” bla. min favvo doft från Rituals. Fyndade kanske är att ta i, haha! Taxfree skiljer sig ju inte speciellt från butikerna längre, men det är ju roligt att ha något att göra! Hade ett barn i varsitt lillfinger som drog åt olika håll så vi bänkade oss på Starbucks och åt frukost istället. Om man nu vill kalla kaffe, cola och chokladmuffins för frukost det vill säga!

Tax free shopping i Lisabon. Rituals cosmetics, clinique och chupa chupa.Tax free shopping i Lisabon. Rituals cosmetics, clinique och chupa chupa.

Mina lillfingrar byttes sedan ut mot varsin Chupa chups klubba i jumbostorlek hos barnen. Älskar dessa klubbor. Dom är utomlands för mig. När jag var liten så tror jag inte att de fanns att köpa här men däremot när vi var till Gran Canaria så vet jag att vi köpte dessa för våra små Pezetas, som det hette på den tiden.

Tax free shopping i Lisabon. Rituals cosmetics, clinique och chupa chupa.

Ansiktscremen från Clinique är en gammal favorit. Med Fibro, har jag lärt mig nu i efterhand, så får man lätt pigmenteringar och rosacea. Even better jämnar ut dessa väldigt bra och hur ofta jag än byter mot någon ”annan” produkt så återkommer jag alltid till denna. Känslan efter denna kräm är svårslagen. Dock lite dyr så jag har provat många andra ”billigare” märken emellanåt.

Hoppas ni alla har haft en fantastisk Valborg och Första Maj helg! Idag skiner solen på mig så jag ska sätta mig med lite lunch i uterummet nu tänkte jag <3

Ha det finast,

Anneli

(Inlägget är inte sponsrat)

En vecka hemma och allt har varit kaos

Okategoriserade

En vecka hemma och allt har varit kaos. Hjärtan i glas.

”Breathe, it’s just a bad week, not a bad life”

En hel vecka har vi varit hemma snart och det har varit en tuff vecka. De första dagarna så kämpade jag med att vi inte kom upp i tid till skola och dagis. Både jag och barnen var trötta och min kropp hade lagt av lite efter den långa resan hem. Det var tuffare att komma hem än att åka bort kan jag lugnt påstå. Luften gick liksom ur lite och lusten till yoga har varit som bortblåst under hela denna veckan.

Sedan på onsdagen så var det en väldigt tuff dag. Jag fick åka med vår älskade katt till djursjukhuset Ultuna och spenderade tio långa timmar där tillsammans med henne. Tillslut så fick jag ändå säga hejdå till min fina tjej. Hennes lilla kropp orkade inte mer.

Torsdagen gick i sorg såklart och jag sov större delen av dagen eftersom jag inte var hemma förrän långt efter midnatt. På eftermiddagen satte jag mig med barnen och berättade den tråkiga nyheten. Isabel blev bestört och grät öppet en lång stund. Adrian hade mest frågor kring döden, begravning och vart man tar vägen. Men framförallt så undrar de såklart varför man inte kommer tillbaks igen?!

Först under lördagen tog jag undan matskålarna som stått i köket. Min fina vän och hennes barn kom över en sväng och lekte och fikade med oss och därefter fick jag lite kraft att plocka lite. Fortfarande har jag inte gjort någonting för att ta hand om mig själv, förutom att göra absolut ingenting såklart. Men det är ju inte speciellt effektivt kan jag tycka.

Nu ska jag försöka komma igen lite, ta tid till skrivandet men framförallt yogan.

Ha en fin valborg!

KRAM,

Anneli

Sista dagarna i solen!

Portugal

Sista dagarna i solen och hela havet stormar.

Sista dagarna i solen och hela havet stormar

”Hela havet stormar”

Sista dagarna i ”solen” har det blåst massor och havet har stormat. Vi har åkt på biltur till ”Europas ände” och vågorna slog mot klipporna nedanför. Några galna surfare var på väg ned mot vågorna. Vi satt kvar i bilen!

En liten runtur i staden Lagos fick bli avrundning på denna resa. Dessvärre blåste det för mycket så marknaden var inte öppen men vi kikade lite i de små butikerna och åt lunch. Isabel skulle minsann inte äta någonting och ville bara ”åka hem till gosedjuren”. Efter lite avledning i butikerna runtomkring så satte hon sig i alla fall och åt sedan tre pizzabitar av pappas mat. Pannkakan jag beställt in för att göra henne till viljes, hon ville ha våfflor, fick jag äta upp själv. Det blev alltså crêpes med glass och jordgubbar åt mig, efterrätt till lunch, inget konstigt med det, haha!

Nu återstår bara att packa ihop oss och gå upp klockan fyra inatt för att åka hemåt igen! Ser inte riktigt fram emot det om jag ska vara ärlig.

Hoppas ni har en fortsatt fin helg,

Anneli

Zoo Marine

Portugal

Zoo Marine Dolphinshow

Zoo Marine Baby Dolphin, 6 months old

Baby Dolphin only 6 months old

Zoo Marine, Adrian och Isabel tittar på delfinshowen

Zoo Marine, Marcus och Isabel tittar på delfinshowen

Zoo Marine, palmer och blommor

Zoo Marine Pariserhjul

Zoo Marine konstgjord strand med solstolar

Zoo Marine Karusell

Zoo Marine, tåg zoomarine express

Zoo Marine gula blommor

Zoo Marine hängbro

Zoo Marine papegojblomma

Zoo Marine konstgjord strand med vågmaskin

Zoo Marine poolområde

Zoo Marine

På Torsdagen gjorde vi Zoo Marine i Albufeira. En jättefin park med karuseller och vattenland. Det var aldeles lagom att gå nu när det inte är så mycket folk ännu. Vi började med att se deras fina delfinshow där ”stjärnan” var deras sexmånader lilla bebis. Det är en jättefin show med fokus på att lära publiken om delfinen och hur viktigt det är att vara rädda om vår planet. Även fågelshowen har som fokus att utbilda publiken.

Parken är inte en djurpark i den mening att man kan gå runt och titta på djuren utan det ges ett antal shower under dagen med delfinerna, rovfåglar, papegojor och sälar/sjölejon. Undantag är ett par sköldpaddor, krokodiler och Ibisar som finns längs vägen mellan showerna.

Förutom djurshowerna så kan man åka karuseller, se 4D film och bada vid den konstgjorda stranden med vågmaskin och vattenrutschkanor. Det finns ett par olika poolområden med lite olika lekställningar etc för barnen. Isabel älskade tåget och åkte säkert fyra gånger med mormor och Adrian tyckte att det var kul med en karusell där man sprutade vatten på varandra. Den fick min man åka med barnen, haha.

Vi hade en jättefin dag med härligt väder och hyfsat glada barn. Själv kunde jag inte riktigt släppa minnet av hur det var för mig när vi besökte samma park för två år sedan. Såhär i efterhand kan jag väl konstatera att jag nog var i det närmaste hysterisk.

Jag kunde inte njuta utav det alls utan var helt uppe i varv. Jag ville ha stenkoll på allt, dirigera allt utefter hur jag trodde att det var bäst för barnen och superstressad över att ha koll på ät och sovtider. Jag måste ha varit en plåga för dem runtomkring mig. Jag vet att jag var hyperirriterad på min man som inte verkade ha koll på något, vilket han visst hade, och hur arg jag var för att JAG var tvungen att hålla koll på allting själv. Istället för att be om hjälp så frågade jag syrligt ut honom om allt möjligt som jag tyckte att han kunde hålla reda på vart femte minut. Ungefär så såg mitt liv ut i allmänhet då och det är först nu, det senaste halvåret, som det har ändrat sig till det bättre.

Men i år kunde jag som sagt njuta av dagen, fotografera det jag ville (och känna mig nöjd med det) och barnen hade roligt utan att jag stressade som en äggsjuk höna!

KRAM,

Anneli

Lata dagar på stranden och riktiga dinosauriespår!

Portugal

Adrian på klipporna med utsikt över dinusauriespåren

Lata dagar på stranden och Dinosauriespår

Dinosauriespår i stenen, eller en jätteanka??

Isabel plockar snäckor på stranden

Snäcka i vågorna på stranden

Isabel på springer på stranden

Adrian håller upp fina snäckor i handen.

Jag på stranden i svartvitt.

”Life at the beach”

Vi har haft fantastisk tur med vädret denna vecka och har kunnat spendera ett par dagar med att ta en tur till stranden.

Barnen har sprungit omkring och letat snäckor och doppat tårna i Atlanten. Så härligt så jag hittar inte ord för det! Eftersom mina föräldrar har bott här nere ett tag så hade de fått veta utav en annan svensk här nere, som är utbildad bla till till geolog, att det fanns äkta dinosauriespår på klipporna vid en utav stränderna i närheten. Gissa om det var häftigt för en sexårig liten grabb! Han satt på klipporna och bara njöt!

Vi tog även en shoppingtur till Aqua shoppingcenter i Portimão för någon dag sedan. Mormor och barnen var med första timmen i leksaksaffären sedan gick jag och mannen själva efter lunch. Att shoppa utomlands är ju jättekul men det tar så mycket energi från mig. Hittade i alla fall lite både till oss och till barnen, framförallt skor. Jag har så små fötter så jag brukar passa på att handla skor utomlands.

Dagen efter shopping blev en sovardag för mig och resten av familjen lekte i poolen. Jag har varit lite mer aktiv på Instagram än vad jag lyckas vara på bloggen så in och kika där om ni vill! @frufibro heter jag där.

KRAMAR,

Anneli

Varför har Yogan blivit viktig för mig i min Fibromyalgi?!

Fibromyalgi Yoga

Varför har yogan blivit viktig för mig? Yoga i svart vit.Varför Yoga är så viktigt för mig? Positionen hunden på mattan.Varför har yoga blivit viktigt för mig? Yoga med kaffekopp i svart vitt.

”Practice yoga to get better at living”

Varför har yogan blivit viktig för mig? Ja, det kan man ju undra, eller hur!! Haha. Ett väldans tjat om den där yogan hit och dit. Eller vad säger ni? Jag återkommer till yogan här inne med ojämna mellanrum därför att den tar mer och mer plats i mitt liv helt enkelt! Kroppen längtar efter yogan och det är ett av få verktyg jag har hittat som hjälper mig att hålla värken på armslängds avstånd.

Det varierar från dag till dag hur mycket utav den rutin jag har fått lära mig av bästa Jennie, Yogaleela, som jag faktiskt gör! Ibland sitter jag bara och andas, ibland gör jag en del av rörelserna och ibland gör jag alla. Ibland lägger jag till och med till något litet annat som jag lärt mig på den medicinska yogan jag gått på. Den rutin jag fått av Jennie tror jag är mer baserad på biomekanik.

Att lära sig varva ned och andas, sluta älta och oroa sig och framförallt sluta att stressa tror jag är nyckeln till att minska värken i kroppen. Jag upplevde aldrig själv att jag var särskilt stressad, men jag förstår nu i efterhand att inuti var jag så uppe i varv att jag inte längre kände av det själv. Jag kunde inte slappna av. Jag blev arg och frustrerad när vi gjorde mindfulness och andingsövningar för ett år sedan på smärtrehab och jag trodde aldrig att jag skulle kunna röra på mig igen. När jag väl börjat förstå hur stressad min kropp var så började jag längta efter att få sträcka ut den! Kroppen krävde det av mig. Det var då jag fick kontakt med Jennie via finaste Angelica och Studio Karma.

På smärtrehab fick vi också lära oss att om vi kunde röra på oss i 20 minuter per dag, vilket var absolut ouppnåeligt och bortom min horizont vid tillfället, så skulle hjärnan reparera sig och minnessvårigheterna lätta. Jo men tjena, tänkte jag då!

Vi fick också lära oss att sätta upp mål, små mål, väldigt små mål med delmål på vägen. Det var också viktigt att aldrig se ett bakslag, en dag eller vecka med vila, som ett nederlag. Det finns bara framåt!

Det handlar lika mycket om att jobba med jaget som att jobba med kroppen. Så jag började med att andas. Ibland… lite nu och då. Kanske prova att göra yogan hemma någon gång ibland. Oftast fick jag ont efter och det blev ett par dagar eller veckor, ja, veckor, med vila emellan. Sedan startade en kurs i Medicinsk Yoga på Studio Karma och jag skrev upp mig! Varje tisdag klockan 11 satt jag där på mattan, fast bestämd att genomföra hela kursen hur jag än mådde. Första gången mådde jag illa, jätte illa, redan på mattan! Det snurrade i huvudet och domnade i armar och ben. Men nästa tisdag tog jag mig dit igen, jag skulle göra detta! Envis som synden!

När kursen slutade efter 8-10 gånger, minns inte exakt, så kunde jag göra min yoga rutin hemma mer regelbundet. Det är snart ett halvår sedan och nu gör jag den nästan varje dag! Jennie sa till mig: ”Lägg ingen prestation i det, det ska inte göra ont det ska vara skönt för kroppen”.

Yoga handlar inte om att lära sig avancerade positioner, det handlar om att lära sig leva!

KRAMAR,

Anneli

Lagos Zoo

Portugal

Lagos Zoo, staty av papegoja

Lagos Zoo, peacock pikaboo

Peacock Pikaboo!

Lagos Zoo, peacock

Lagos Zoo Surikat, Meerkat

På spaning över savannen! Eller kanske går det att hoppa över muren?

Lagos Zoo, Pärlhöna

Lagos Zoo, Papegojblomma

Lagos Zoo, papegoja upp och ned

Papegoja upp och ned!

Lagos Zoo, vattenfall, waterfall

Lagos Zoo Flamingo

Lagos Zoo, Flamingo

Lagos Zoo, white flower

Lagos Zoo, grå jacko, papegoja

Lagos Zoo, grå jacko papegoja

Min kompis som försökte rymma när jag visslade på honom!

Lagos Zoo palmtree shadow

Palmtree shadow. Det var skönast i skuggan, vi har haft tur med varmt och soligt väder här nere!

Lagos Zoo, min lilla tuffing Adrian

Adrian på spaning över apornas sjörövarfort!

Lagos Zoo, min prinsessa Isabel

Fröken Isabel tittar på när små apor gör kullerbyttor på andra sidan vattnet.

Lagos Zoo, white flower

Zoo de Lagos

I måndags gick vi ett varv runt Lagos Zoo och kikade på djuren. Det var lagom stort för barnen att gå omkring och dom orkade med nääästan hela varvet runt. Fåglar och apor såg vi flest utav. Mest spännande enligt Adrian var de flygande hundarna som hängde upp och ned i gallret på sin bur. Där inne skulle det även finnas en Kookaburra, men den gjorde som järven på skansen och höll sig undan.

Jag blev bästis med en grå papegoja som nästan kröp ur buren när jag visslade åt honom (eller henne, svårt att veta). Så söt var den i alla fall!

Fröken Isabel fick åka snålskjuts i en såndär liten ”little tikes” bil i plast ni vet, som de har som kundvagnar i vissa större matvarubutiker bla. Hon hoppade mest in och ut och tittade inte så mycket på djuren tror jag. Kanske lite på hästen, grisen och kaninerna de hade på bondgårds-delen av parken.

Idag blev det mest bilder här inne, men det kan ju vara roligt det med!

Ha en fin kväll nu,

Anneli

Att vara mamma med Fibromyalgi

Fibromyalgi Livet

Att vara mamma med fibromyalgi. Barnen springer på stranden.

”I battle Fibro, what’s your superpower?”

Att vara mamma med Fibromyalgi. Nu fick jag min diagnos först efter att vi fått våra två små. Att ta sig igenom två graviditeter, svåra förlossningar, och småbarnstiden gjorde att jag till slut kraschade ordentligt. Först då fick jag en diagnos som jag med största sannolikhet levt med sedan tidiga tonåren.

Varför blev det så kan man ju undra då! Jag har mina teorier men det är som sagt enbart mina egna teorier. Innan barnen hade jag ”lyxen” att kunna vila och sjukskriva mig igenom de sämre perioderna. Efter skola och jobb kunde jag lägga mig på soffan och bara ligga där tills jag gick och la mig för kvällen. Så såg mitt liv ut, i stort.

Med småbarn och spädbarn i synnerhet så har man inte den möjligheten längre. Det är 24-7, dygnet runt, 365 dagar. Jag ammade, vakade, var på helspänn dygnet runt när barnen var bebisar. Jag fick ALDRIG en paus. Som småbarnsmamma blir man extra känslig för allt också, känner av varje liten vibration, varje andetag och varje litet ljud.

Eftersom man redan innan är är extra känslig när man har Fibromyalgi så blev det overload ganska snabbt. Som jag har haft dåligt samvete över min brist på tålamod med barnen. Att jag inte ORKAT mer. Inte orkat höra ljudet, inte orkat intensiteten, velat bli lämnad ifred. Så SKA man ju inte känna som mamma.

Att vara mamma med fibromyalgi. En promenad på stranden.

Det finns även många TÄNK OM. Tänk om jag hade vetat om att jag hade Fibromyalgi innan jag blev gravid. Hade de långa, utdragna och smärtsamma förlossningarna ersatts utav planerade kejsarsnitt då? Jag fick mer än ”maxdos” av epidural och skrek ändå att jag trodde att jag skulle dö. Barnen sjönk aldrig ned och efter 20+ timmar av värkarbete så slutade de båda två med akutsnitt.

Sedan alla dessa gånger jag ”tappat det”, i ren förtvivlan, då jag inte orkat hantera barnens utbrott och trots. Hjärnan orkar helt enkelt inte mer och hela kroppen skriker i ren utmattning. Då är det inte roligt att vara mamma.

Först nu, efter att ha fått min diagnos, gått på smärtrehab i två omgångar, varit hemma ”sjukskriven” i ett års tid och hittat mina egna sätt att hantera både kropp och sinne på med yogan så kan jag äntligen känna glädjen i att vara mamma igen.

Livet handlar inte längre enbart om att ta sig igenom dagen. Jag kan tycka att det är roligt att busa med barnen igen. Hjärnan går inte längre på högvarv av alla måsten. Känslan finns fortfarande där, känslan av hopplöshet och överväldigande, men den är inte längre konstant.

Att vara mamma med fibromyalgi är en utmaning utan dess like har jag förstått nu i efterhand. Kanske var det bra att jag inte visste det innan. Då kanske jag inte hade haft mina två älskade hjärtan här idag <3

Ju äldre barnen blir desto lättare är det att hitta en balans såklart. Likaså blir det lättare att hitta en balans i mig själv med min fibromyalgi, att förstå hur viktigt det är att vara för mig själv för att orka med att vara med andra.

KRAM,

Anneli

Påsklunch och att överleva en flygresa!

Portugal Yoga

Påsklunch och att överleva en resa. Tagetes planterade i ägg.

Påsklunch och att överleva en flygresa. Påskhare av lila servett och ägg till påsklunchen.

”Happy Easter”

Påsklunch med söta små påskhare-ägg har vi avnjutit i solen idag. Vi har landat i mina föräldrars hus i Portugal och njuter av värme och sol! Barnen kör med mormor och vi får en paus från allt tjat och gnäll, haha!

Mamma har pysslat små tagetes-plantor i äggskal i köksfönstret och skämmer bort oss med mat i mängder. Morfar försöker få barnen att bada i poolen som är uppvärmd till hela 26grader men än så länge så har de bara doppat fötterna. Barnen är fortfarande lite tagna efter resan och all utomhustid med frisk luft och har båda två sovit middag idag efter att ha gått på högvarv under gårdagen.

Själv har jag klarat mig över förväntan efter flygresan som varade långt efter midnatt under torsdagen. Jag har tagit det medvetet lugnt och använt mig utav yogan för att hålla kroppen fri från anspänning.

Påsklunch och att överleva en resa. Yoga på gräsmattan vid poolen.

Fredagsmorgonen startade jag på allra bästa sätt med yoga i solen. Så skönt att känna kroppen slappna av lite. Jag kör fortfarande med samma rutin som jag skrivit om HÄR. Tröttheten gjorde sig däremot påmind under eftermiddagen så jag fick sova en stund efter lunch.

Idag har det varit en stor dag för vår lille kille också. Han har tappat sin första tand! Så nu får vi se om tandfen hittar ända hit ner.

Fortsatt njuter vi av solen, får lite solsting och vilar upp oss!

Vi hörs igen,

Anneli

Glad Påsk!

Vardag

Glad Påsk med rosa fjädrar

Glad Påsk med rosa fjädrar i körsbärskvistar

GLAD PÅSK!

Glad Påsk till er alla fina som orkar kika in här inne hos mig! Är så glad att ni vill läsa det jag skriver här inne. Ibland blir det lite längre mellan inläggen eftersom mitt mående varierar en hel del och orken inte räcker till ibland.

Ett litet ris med körsbärskvistar, som knappt blommade, och fina fjädrar som min mamma beställt hem till mig är det enda påskpyntet som blir i år.

De senaste dagarna har varit lite tunga, vi har ju haft både kräksjuka och förkylning här hemma den senaste veckan och för mig kommer alltid värken och tröttheten i efterhand sedan! Så jag har sovit och sovit och sovit de senaste dagarna så gott det gått. Har försökt tvätta i kapp allt så vi har kunnat packa inför resan. Igår blev tvätten typ klar. Hej och hå!

Vår lilla pälskling undrar förstås vad vi håller på med här hemma, dom vet ju alltid att något är på gång när väskorna börjar komma fram. Oftast är det ju en helt fantastiskt bra plats att sova på också, de där väskorna!

Isabel och Glimma

Isabel kramar Glimma som försöker sova på kuddarna i sängen. Ta en bild på oss mamma!

Nu har vi i alla fall packat allt. Under tiden har vi även brottats med gnälliga och grinande barn som har gått igenom diverse legokatastrofer och annat här hemma. Det är inte lätt att vara tre och sex år och inte få mamma och pappas fulla uppmärksamhet. Mannen har även avvärjt diverse jobbkatastrofer och försökt hålla jobbsamtal med mig och barnen gapandes i bakgrunden. Är det inte härligt så säg!

Glimma får stanna hemma med kattvakten och ha det lugnt och skönt ett par dagar, lyckos henne säger jag haha!

Bon Voyage!

Anneli

När man väntar på något gott och påskpyntet uteblir

Livet Vardag

När man väntar på något gott och påskpyntet uteblir. Jordgubbarna mognar i solen i Portugal.

När man väntar på något gott och påskpyntet uteblir. Jordgubbarna mognar i solen i Portugal.

”Just another manic Monday”

När man väntar på något gott! Har ni sett vad som väntar på oss när vi åker till mormor och morfar över påsken?! Hur goda ser inte dessa ut att vara!

Dessa dagar som har varit alltså. Jag är bara så rörd till tårar över all kärlek i vårt avlånga land och inte minst i huvudstaden. Tacksam över att ingen nära var där och förfärad för de som drabbats.

Själva har vi brottats med kräksjuka här hemma, som vi trodde gått över på söndagen men återvände igen imorse. Det är en avskyvärd åkomma detta, fy fasen! Jag har mer eller mindre bott i tvättstugan och tvättat ALLT. Tror att vi har gått igenom hela vårt bestånd av sängkläder och även soffans klädsel med kuddar och filtar har fått snurra ett par varv i tvättmaskinen. Vi fick ett skönt avbrott på söndagen med lunch i solen ute på landet hos farmor och farfar. Barnen fick varsitt gigantiskt påskägg och fullkomligen tjöt av lycka! Så härligt med barnen som får vara aningslösa om denna värld vi lever i åtminstone ett tag till.

Idag hade jag tänkt ta fram lite påsk här hemma och fota och dona men det ville inte livet. Istället har vi suttit på soffan med vår lilla skrutt idag. Jag fick en kort paus för att göra semesterfina naglar och därefter däckade jag fullständigt och sov i två timmar på den obäddade sängen. Jag gick helt utanför min komfortzon och valde en turkosblå färg på naglarna istället för en mer bekväm ljusrosa eller neutral färg. Men är det semester så är det, eller hur?! Nu har jag bestämt att jag helt enkelt struntar i att ta fram påskpyntet här hemma i år och sparar på lite energi istället. Man får göra så, visst får man? Vi ska ju ändå inte vara hemma! (Huset står däremot inte tomt om någon nu skulle undra det.)

Energinivåerna är verkligen i botten efter denna dränerande helg. Vem som helst blir ju slut av att ta sig igenom kräksjuka, ni som har små barn vet hur mycket torka och tvätta det blir innan de är stora nog att ta sig till toaletten. Men att vara mamma med Fibromyalgi, inte så roligt dessa gånger! Tänker att jag ska skriva ett litet inlägg om det här framöver om jag får sitta ner en stund.

Ha en fin kväll nu med massor av kärlek <3

Anneli