Yoga med Fru Fibro – rutin av Yogaleela

Yoga

Det har funnits önskemål om en video på min yogarutin och nu har jag gjort en.

Det är ingenting fancy alls utan bara jag på min matta filmat med mobilen, så håll till godo!

Själva rutinen är skapad utav finaste Jennie på yogaleela.se och jag har fått hennes godkännande att dela den här med er. Det är en mjuk, vilande, strechande yoga för att kroppen ska släppa på spänningar. Den finns beskriven i text HÄR.

Yogarutin av yogaleela.se:

Yogaroutine in english by yogaleela.se:

Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna, vad kan jag ändra/göra bättre eller annorlunda för att hjälpa er i er yogarutin? Kom ihåg att det inte finns någon som helst prestation i detta! Du gör det för att hjälpa din kropp tillbaka till balans. Du gör det så ofta och så länge som du orkar. För egen del så tog det mig nästan ett halvår innan jag kunde göra hela denna rutin 2-3 ggr/vecka. Det finns fortfarande stunder nu då jag bara gör det när jag får lust! Men försök att få in andningen i din vardag!

Happy Yoga!

Anneli

Yoga med Fru Fibro – en andningsmeditation

Andning Yoga

Jag har fått flera önskemål om att visa min yogarutin på video och nu har jag gjort en!

Det är ingenting fancy alls, bara jag på mattan filmad med telefonen, håll till godo!

Vi börjar med andningen! Att andas, sitta med sig själv och ta tid för aktiv vila är så viktigt när kroppen har sagt ifrån. Varesig det gäller Fibromyalgi eller utmattning. Sitt en kort stund till att börja med, lägg ingen prestation i detta. Det viktiga är att du blir medveten om din andning. Vid en medveten andning så ska du ligga på ca 6 andetag/minut och vid vanlig andning ca 12 andetag/minut. Detta fick vi lära oss på smärtrehab. Tar du fler andetag än så så är din andning stressad.

Kom ihåg att ta djupa andetag, ända ner i magen så att diafragman får jobba. Det är den som aktiverar ditt lugn och ro system i kroppen bla.

Du behöver inte sitta upp för att göra detta, du kan ligga ned i sängen innan du ska sova och göra detta.

Den första videon är en Andningsmeditation på svenska:

Breathingmeditation in english:

Skriv gärna till mig om det är något du undrar över! Lämna en kommentar nedan eller skicka ett mail till anneli@frufibro.com

Kom ihåg att andas!

KRAM

Anneli

Att ha firat en bröllopsdag i bilder

Bröllop

bröllopsdag, ring från majorica

bröllopsdag i bilder, ring majorica

Bröllopsdag i bilder, champange

Bröllopsdag i bilder, champangeBröllopsdag i bilder, champange

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bröllopsdag i bilder, gelehjärtan

”It’s all in the daily..”

För ett par veckor sedan nu så firade vi bomullsbröllop. Jag hade hjälpt min man på traven lite med presenten och fick en ring från Majorica. Det tror jag att jag skrev om tidigare, men jag kom mig aldrig för att lägga upp några bilder.

På bröllopsdagen hade jag pärlor från Majorica i både örhänge och armband och tänkte att jag ville kunna komplettera mina släta ringar med något som sticker ut lite. Kanske inte till vardags, men till fest eller när man vill känna sig lite extra fin sådär. Det var ingen dyrgrip, men jag fastnade för den och den passar mig.

Dagen till ära så fick jag blommor med både stjärnflocka och brudslöja i som i buketterna på den stora dagen. Vi passade även på att öppna den mousserande rosé vi fick i present. Försvinnande god.

Vi mutade barnen med Happy Meal och varsin serietidning och beställde hem sushi till oss själva och fick faktiskt sitta en hel måltid vid bordet! Hejja oss!

Det var lite bilder från en dag för ett par veckor sedan, jag varvar lite i inläggen tills jag fått någon form utav rutin på detta.

Jag tänkte jag kunde ha en liten Q&A här inne tillsammans med er ifall det är något ni undrar över, högt eller lågt, så ska jag försöka svara så gott jag kan. Lämna en fråga i kommentarerna eller maila till mig på anneli@frufibro.com så kommer det som ett inlägg framöver sedan! Shoot!

KRAM,

Anneli

Min upplevelse av akupunktur med fibromyalgi

Akupunktur Fibromyalgi

Fibromyalgi och Akupunktur

”No pain no gain”

Nu har jag varit till en fysioterapeut och fått akupunktur i ett par veckors tid och tänkte att jag skulle skriva om det här inne. Jag har nämligen lite teorier, som alltid, eftersom jag funderar så mycket jämt!

När jag gick på smärtrehab i höstas så erbjöds man att få prova akupunktur. Aldrig i livet tänkte jag då! Jag har ju ont precis överallt och nålar är lite läskiga. Jag är inte rädd för nålar men jag tycker att det är lite obehagligt. Det brukar gå jättebra att lämna prover och så, bara jag slipper se och kan titta bort.

Men så läste jag på lite och det fanns olika åsikter från olika håll. Vissa skulle inte kunna leva så bra som de gjorde utan akupunkturen och vissa mådde pyton utav det. Min ”nya” läkare på vårdcentralen ville att jag skaffade en kontakt med en fysioterapeut för att fortgå någon form av behandling där sedan under våren. Jag sköt på det. Jag o r k a d e inte ta tag i det och glömde mer eller mindre bort att boka en tid.

När jag hade avslutat min arbetsträning så påminde jag i alla fall mig själv att jag skulle boka den där tiden. Första och andra besöket bestod utav endast samtal kring vad jag hade för problematik, vad jag gjort innan och vad jag kunde tänka mig göra framöver. Akupunktur kom upp.

Med tveksamhet i rösten så sa jag att jo, det var väl bäst att prova i alla fall. Prova har man ingenting att förlora på och det var flera i min grupp på smärtrehab som tyckte att det gav bra resultat.

Aj, aj, aj, aj aj, aj aj….

Ok, det gjorde ONT när nålarna sattes och snurrades på. Skit ont! De första två gångerna så hade jag jätte, jätte, jätte svårt att slappna av. När nålarna väl var satta och snurrade så gjorde det inte ont längre men jag kunde inte slappna av i kroppen när jag låg där. Efteråt blev jag f ö r l a m a n d e   t r ö t t!

Sedan har det gått bättre. Det gör fortfarande skit ont när nålarna sätts och snurras på, inte på alla men de flesta. De sätts inte på samma ställe varje gång heller så helt plötsligt sätts det en ny någonstans och det gör för satans ont. Men sen är de snurrade på och jag gör mitt bästa för att andas och slappna av under tiden. Det går bättre och bättre.

Jag blir inte heller lika trött efteråt. Någon nål som sattes i nacken gjorde att golvet gungade lite en stund och en nål uppe på hjässan gjorde mig direkt super trött men på det stora hela så märker jag en förbättring.

Det är det här jag vill komma till: ALLT vad det gäller långvarig smärta/värk/trötthet så gäller det att låta saker ta tid, pytte pytte pyttesmå myrsteg framåt. Man måste se att yoga/meditation/andningsövningar/mindfullness/akupunktur har ett långsiktigt syfte. Man måste TRO PÅ MÅLET och låta det ta tid, ibland jättelång tid! Vi pratar halvår/år här!

Vad gäller akupunkturen så tror jag inte att jag hade haft samma upplevelse om jag hade provat detta för ett år sedan. Då hade jag som mest ont och jag hade ännu inte lärt mig att acceptera och se att förbättring kommer med TID. Jag hade inte heller lärt mig allt jag kan och jobbar på med andning, avslappning och yoga. Allt detta har stärkt min kropp och jag har verktyg för att hjälpa kroppen att släppa spänningar. Utan allt detta så tror jag att jag inte att akupunkturen hade fungerat. Det hade tillfört för mycket smärta som jag inte hade kunnat hantera. Jag hade blivit rädd för den smärta som man känner när nålen sätts.

Idag vet jag att smärtan i sig inte är farlig och jag blir inte rädd när det gör ont. Jag har även hjälp utav min medicinering i kombination med yoga och andning att hålla ångesten på avstånd.

Så med det vill jag säga, prova, du har ingenting att förlora!

KRAM,

Anneli

Fyraårs kalas med melontårta

Barnkalas

Fyraårs kalas med melontårta

Fyraårs kalas

Fyraårs kalas med melontårtaFyraårskalas med melontårta

Fyraårskalas med glass och tårta

Fyraårs kalas med tropiskt temaFyraårs kalas med kalasdukning i guld och rosa

Fyraårs kalas med kalaspåsar

”Happy Birthday babygirl”

Fyra år! Ja, när man har barn, då flyger tiden fram. Det är så märkligt det där, att tiden upplevs så olika beroende på vart i livet man är, eller vart på dygnet man är.

Det tog från klockan 23 på lördagkvällen den 6/7, när vattnet gick hemma, till klockan 15:48 på söndag eftermiddag den 7/7 2013 när de plockade ut henne med akutsnitt!

Jag trodde att jag skulle DÖ! På riktigt! Jag hade fått x antal påfyllningar med epidural och mellan varje påfyllning så släppte den. När beslutet väl togs, jag var 9cm och inget hände, så lät de epiduralen går ur igen! Så under den korta turen mellan förlossningen och operation så vrålade jag: ”Jag kommer DÖÖÖ” så hela korridoren hörde. Sen satte de ryggmärgsbedövning och plockade ut vår prinsessa!

Jag hade i princip ett identiskt förfarande med barn nummer ett. Tjugo plus timmar med x antal epiduralpåfyllningar och vad som verkade vara en enda lång värk. Jag kom till 8-9cm och sen var det stopp. Barnets huvud sjönk inte ned och det slutade med akutsnitt.

Såhär i efterhand så tror jag att det har med Fibron att göra, hade jag vetat om den innan så hade det blivit planerade snitt.

Så, nu har vi firat fyra år med vår lilla tjej! Tjejen som fick sitt namn efter en babyfilt. Som nybliven mamma så tvättar man ALLT som bebis ska ha på sig eller runt sig, på riktigt. Så när jag skulle tvätta den fina rosa filten från Färg och Form som farmor köpt så vände jag på tvättrådet. Där satt en liten rund klisterlapp som det stod Isabel på.

Grattis vår älskade Isabel 4år!

KRAM

Mamma

Min kamp mot Försäkringskassan blev förstasida i lokaltidningen

Debatt

 

#menduserjuintesjukut 

Artikeln i sin helhet, av: Ida Forsgren Norrtelje Tidning

Våren 2016 går Anneli Brodin in i väggen. Två småbarn, ett nytt jobb där hon vill visa framfötterna och problem med smärtor i kroppen har gjort henne ständigt stressad, trött i huvudet och tålamodslös. Till slut orkar inte kroppen mer och hon blir sängliggande, 34 år gammal. Snart skickar hon en ansökan om sjukpenning till Försäkringskassan.

– Jag hade aldrig innan haft kontakt med Försäkringskassan gällande sjukpenning. Efter att jag hade skickat in läkarintyget såg jag det som att ”nu är jag sjukskriven”, minns Anneli Brodin.

Två månader senare kommer svaret från myndigheten med beskedet om att läkarintyget inte är tillräckligt och att de ”överväger att inte bevilja sjukpenning”.

– Det var en sådan stress. Vad gör jag nu? Det var som att det inte spelade någon roll vad jag sade eller vilka intyg jag lämnade in, säger Anneli Brodin.

Hon skriver in sig på arbetsförmedlingen och får a-kassa, men känner sig egentligen för sjuk för att vara aktivt arbetssökande. Under hösten 2016 går hon ett åtta veckor långt smärtrehab-program på Bragéekliniken i Stockholm. Där får hon bekräftat vad hon länge har misstänkt: hon har fibromyalgi.

– Det var en lättnad att få diagnosen. Jag har ända sedan jag var tonåring känt mig trött och upplevts som lat av min omgivning eftersom jag inte orkade lika mycket som andra.

Hennes åtta veckors smärtrehab ses av Försäkringskassan som grund för förebyggande sjukpenning – en ersättning som betalas ut med syftet att uppmuntra behandling som kan förkorta sjuktiden. Men när smärtprogrammet tar slut förändras läget.

Anneli har inte gjort en sjukanmälan på Försäkringskassans hemsida första dagen efter sin smärtrehab. Det gör att hon förlorar sin SGI, eftersom det enligt myndigheten ”måste vara en obruten kedja av SGI-skydd efter att arbete upphör”.

Huvudregeln för SGI, sjukpenninggrundande inkomst, är att den slutar gälla när en person inte längre har arbetsinkomster. Men det finns också ett SGI-skydd, som innebär att så länge personen är exempelvis arbetssökande, föräldraledig eller har sjukpenning förlängs SGI-tiden.

Anneli förklarar att hon inte hade fått någon information om att hon direkt var tvungen att sjukanmäla sig på Försäkringskassans hemsida.

– Som systemet ser ut ställer det väldigt höga krav på dig som enskild individ. Som sjuk är man trött i hjärnan som det är. Systemet borde automatiskt underlätta istället för att försvåra för den som är sjuk.

Anneli tar fram en stor bunt papper ur en tjock mapp. Hon redovisar de svar hon har fått från Försäkringskassan. Hon pratar fort och bestämt, det är nästan svårt att hänga med i den snåriga byråkratin.

I dag har hon en advokat som representerar hennes fall – och som har hjälpt henne att få tillbaka sin SGI. Försäkringskassan omprövade beslutet och konstaterade att: ”(…) du har på grund av sjukdomen varit förhindrad att göra en sjukanmälan och det bör dessutom vara inom ramen för Försäkringskassans serviceskyldighet att informera dig (…) innan det är för sent.

– Just nu väntar vi svar från förvaltningsrätten eftersom jag har överklagat beslutet om att jag inte får sjukpenning. Jag vet att jag har rätt och vägrar ge mig utan fight. Jag har intyg från fyra läkare som stöder att jag faktiskt är sjuk, säger Anneli Brodin.

Hon tillägger att hon är medveten om att alla inte kan göra det hon gör – att hon har turen att ha en man och föräldrar som kan hjälpa henne ekonomiskt med advokatkostnaderna.

– Om jag inte hade haft min familj och advokaten, om jag hade stått helt ensam, vet jag inte om jag hade klarar det här, säger hon och fortsätter:

– Det är psykiskt nedbrytande. Du har inte rätt till a-kassa, inte rätt till sjukpenning, inte rätt till försörjningsstöd. Till slut börjar du tvivla på dig själv. Man tappar sitt värde som människa i samhället.

För de som inte har upplevt utmattningssyndrom, hur skulle du beskriva det?

– Det innebär att du är i konstant försvarsläge. Du kan aldrig slappna av och till slut blir stressen kronisk. När vi sitter och pratar nu så verkar jag nog helt normal, men sen ikväll kommer jag vara helt slut och behöva sova, säger Anneli Brodin.

Hon tillägger att hon har försökt arbetsträna via arbetsförmedlingen, men att hon inte lyckades komma upp i de tio timmar i veckan som krävs. Stressen och fibromyalgin plus familjelivet har slitit för mycket på kroppen.

Vissa kanske tycker att det ändå bara är att rycka upp sig, att man utnyttjar systemet om man inte arbetar. Vad vill du säga till dem?

– Folk kommer alltid vara misstänksamma – men största delen människor som träffar läkare vill inte vara sjuka, vem vill det? Jag har arbetat i hela mitt liv och betalat in skatt till det trygghetssystem vi har i Sverige. Men vad får jag för det nu, när jag inte ens får ta del av försäkringen?

Tillsammans med artikeln publicerades även mitt tidigare instagram/facebookinlägg riktat till Gabriel Wikström som finns att läsa här.

Midsommarfirande med blommor i håret

Livet Midsommar

Midsommar med blommor i håret

Midsommar påväg till ängenMidsommar i PompDeLux MidsommarstångenSkrubba potatis med farmor

Midsommarpotatis

Midsommar i PompDeLux

”Together we make a family”

Midsommarafton firade vi med mannens familj och kusiner ute på mina svärföräldrars fina landställe!

Vi hade jättefint väder, hör och häpna! Hela midsommarafton sken solen på oss. Vi plockade blommor till kransar och skrubbade potatis på altanen.

Jag och min lilla minime hade klänning i matchande färg. Bellans är en favorit från PompDeLux.

Vi missade dansen kring stången men barnen hann med lite fiskdamm och vi fick en promenad på maten! Påväg hemåt flög två JAS-plan över oss och visade upp sig. Som dotter till en fd flygvapenofficer så tycker jag alltid det är lika roligt!

Efter midsommarhelgen har vi inte haft mycket till sommarväder här hemma. Oftast tycker jag det hinns med alla årets fyra årstider under en dag. Det pendlar från sol till regn och kyla på bara någon timme.

Det är inte jättebra för mig och mitt mående faktiskt. Med Fibromyalgi kommer ofta en väderkänlighet på köpet. Hade jag inte upplevt det så starkt själv hade jag nog inte riktigt trott på det. Men det är tryckförändringarna som gör kroppen mer eller mindre sjuk när det varierar.

En vanlig normal människa har lite spärrar påvägen mellan nerverna i kroppen och de center i hjärnan som tar emot informationen från dessa. Men har man Fibro så är det fritt flöde däremellan och ingenting som sorterar ut bland signalerna.

Från det ena till det andra. Imorgon kommer en artikel med mig ut i vår lokaltidning. Jag har blivit intervjuad angående situationen med Försäkringskassan. Jag är lite nervös men tror det kommer att bli bra!

Vi hörs igen imorrn!

Kram,

Anneli

Äntligen Sockerfri en inspirationsföreläsning

Föreläsning

Äntligen sockerfri en inspirationsföreläsning

”Unna dig att avstå”

-Louise

Jag var på Louise inspirationsföreläsning ”Unna dig” på Åtellet här i stan en söndagseftermiddag för ett par veckor sedan. Jag har följt Louise på Instagram ett tag nu, @antligensockerfri heter hon där, och är det någon som kan inspirera så är det hon. Hon är äkta, rak på sak och gör det med en guldkant.

Sedan länge har jag intresserat mig för vad tarmen faktiskt gör hos oss, speciellt vi som är sjuka på ett eller annat sätt. Det är min största övertygelse att det är tarmen som är skadad och som har ett eller flera fingrar med i spelet när kroppen inte mår bra. Socker är en utav dessa bovar som skadar tarmen när det blir för mycket.

Tarmen är i direktkontakt med hjärnan och styr i mångt och mycket hur vi mår. Blir tarmen skadad, av för mycket socker, gluten, laktos eller vad det nu må vara, kan den inte längre ta upp viktiga ämnen från det vi äter och skicka rätt signaler till hjärnan. Är tarmen deprimerad, blir du deprimerad osv.

Louise väljer i sin föreläsning att vända på uttrycket ”unna dig” från att belöna sig själv med socker och godsaker till att ”unna sig” hälsa. Hon väljer att avstå och unnar sig hälsa!

Unna Dig en föreläsning av Louise och Äntligen Sockerfri

Louise är, som sagt, en fantastisk inspiratör! Jag fastnade snabbt för hennes konto på Instagram både vad gäller bilderna, som är så härliga, och hennes texter. För Louise handlar det om en viktresa men också om att fightas med ett beroende, sockerberoendet, och att hitta ett mindset som fungerar för att ändra på livet till det bättre.

Det är här jag hittar mycket gemensamt med Louise, en igenkänningsfaktor. Det handlar om ditt mindset! Under föreläsningen här i vår lilla stad så var vi inte så många. Vi hade därför möjlighet att prata lite mer, ställa frågor och fundera. Jag hade massor i huvet! Men jag fick inte ut någonting. Det är vad Fibromyalgi gör med dig, du glömmer lika fort som det dyker upp och ibland dyker där inte upp någonting alls. Men det är ok ändå!

För Louise var det att komma på att det var ett sockerberoende det handlade om. Därefter gäller det att acceptera det hela, gilla läget, göra slut med ”sockermonstret” som Louise kallade det och sedan agera. För Louise vände det en sömlös natt. Dagen efter agerade hon genom att helt lägga om sin kost och hålla sig till det.

Det är en ständig process det här, att träna hjärnan. För mig handlar det om att vara noga med vad jag säger till mig själv varje dag. Hjärnan är inte vår vän här, den är tränad sedan århundraden att söka efter faror. Hittar den ingenting här och nu så letar den framåt i tiden och hittar den ingenting där så letar den bakåt i tiden. Idag behöver ju inte faror vara just faror utan det kan vara saker att oroa sig över oavsett om det är verkliga eller påhittade orosmoment. Det här sätter käppar i hjulen för oss, såklart.

Här är det fantastiska med att hitta inspiratörer som Louise. Men det är viktigt att komma ihåg att vi alla har vår egen väg ut ur detta. För Louise var det LCHF och att göra slut med ”Sockermonstret”. Men gemensamt för oss alla är vårt mindset!

Äntligen Sockerfri en inspirationsföreläsning

Jag tror att detsamma gäller för mig. Jag behöver lägga om min kost. Jag fick dessutom veta här om veckan att jag är mjölkproteinintolerant. Det här är prover som ALLA med Fibromyalgi eller annan kronisk trötthet/värk problematik bör kräva att ta. Gluten/vete och Laktos/mjölkprotein är enkla blodprover för läkaren att beställa.

Sen vet ni som varit med ett tag att det här med mat är inte min grej. Jag tycker inte att det är roligt. Men återigen, mindset! Nu MÅSTE jag ta bort allt som innehåller mjölkprotein men jag behöver även minska ner på socker och gluten. Min tarm är skadad och den måste få en chans att läka.

För att få hjärnan ”tillbaka” när du har Fibromyalgi så är det mindfullness och meditation som gäller. Det är SKIT svårt rent ut sagt men det blir lättare när man har hittat sitt sätt. Jag gör en andningsmeditation i samband med min yoga. Sedan säger jag åt min hjärna, flera gånger om dagen, att det är ”här och nu”, ”här och nu” när den börjar fara iväg och oroa sig för saker. Men man behöver hjärnan för att orka ändra sitt mindset. Man får bara låta det ta tid, ingenting sker över en natt.

Så, nu gör vi slut med Sockermonstret allihopa! Läs mer om Louise och hennes resa på bloggen Äntligen Sockerfri . Kommer Louise till din stad i sommar? Boka in dig på en föreläsning!

Att få visa lite bröllop och fira med bomull

Bröllop

Att få visa lite bröllop och fira med bomull. Min brudklänning där den hänger och ser vacker ut.

Sminkad inför den stora dagenBröllopsskor

 

 

 

Brudtärnans klänning

Coursage

Brudbukett och tärnbukett i Stjärnflocka och Brudslöja

Kyrkan

Brudparet

”For like ever”

Vi har så många fantastiska bilder från denna dag, idag för ett år sedan, alla tagna utav vår fina fotograf Mia Lewell. Jag drömde om det stora vackra bröllopet och min man ville helst gå till rådhuset, där stod vi och stampade i sisådär sju år eller något. Jag ville att han skulle fria storslaget och han menade på att vi var ju redan förlovade (sedan 2009). Ja, vi är ju som gjorda för varandra, det hör ni ju!

Det blev en kompromiss! Jag drog helt enkelt igång ett bröllop, utan att bli friad till, och det blev mitt prinsessbröllop. Fast i liten skala. Vi var bara tjugo stycken och vi gjorde en lunch utav det. Det fick bli i en liten, jättemysig, kyrka precis utanför stan där vi bor som ligger invid sjön ni ser på bilden ovan. Vi hade sån tur med vädret så ni kan inte ens ana. Perfekt halvmulet innan medan vi fotograferade och en regnskur som var över precis lagom till vi klev ut ur kyrkan. Som på beställning. Det ska ju betyda tur med lite regn i brudkronan har jag hört från de äldre.

Att det blev i kyrkan var mest utav praktiska skäl, lokalen är ju som gjord för ändamålet så att säga. Sedan hade det dukats upp i stadens före detta Stadshotells Festivitetsvåning till lunch. Våningen ägs numera utav Åtellet där vi även hyrde rum för att göra oss i ordning på morgonen och sova på bröllopsnatten.

Hela dagen blev precis sådär perfekt som man drömmer om att en bröllopsdag ska vara. Jag fick vara prinsessa, vi fick dela den med våra allra närmaste och vi har fantastiska minnen och bilder att minnas med.

Bröllopsdag, ringar

Idag ligger champagnen på kylning, som vi fick i bröllopspresent, och vi ska äta lite gott tillsammans med barnen <3

Ha en jättefin kväll alla fina!

KRAM

Tillbaks till tangenterna igen!

Livet

Rosa klöver på bilden. Tillbaks till tangenterna igen

”It’s easier to distract ourselves than it is to actually deal with our shit”

-The goddess rebellion

Som det har tagit emot att sätta sig här, där jag älskar att vara, framför tangenterna. Först så skulle jag bara låta det vara under de två veckor som jag hade besök här hemma men sen blev det bara längre och längre och längre. För att inte klanka ned på mig själv helt och hållet, vilket min kära lilla inre röst väldigt gärna vill göra, så har orken varit markant nedsatt efter de två veckorna. Men sen är det latmasken som legat och lurat lite också. Det tar emot. Jag måste ju ha en bild tänker jag och vad sjutton ska jag skriva nu när jag ”missat” så mycket?! Nä, jag orkar inte ikväll heller, går och lägger mig med barnen.

Barnen ja, dom har ju sommarlov nu. Jag har ingen aning om hur jag tänkte när jag fyllde i deras schema för sommaren men jag skulle väl vara en duktig och snäll mamma och låta dem ha ledigt eftersom jag ”ändå är hemma”. Tänkte inte riktigt på att jag är hemma utav en anledning som inte har med semester att göra. Men mina föräldrar är hemma och har varit en stor hjälp och mannen ska väl gå på semester han också så småningom.

Ett tips till alla er som undrar vad jag håller på med, haha, är att följa mig på Instagram. @frufibro heter jag där. Försöker hålla det flödet så uppdaterat som möjligt.

Snart ska det bli lite lättare för mig att blogga oftare också, jag ska få tillgång till en laptop att jobba på! Tjohoo! I dagsläget har vi en stationär och det är väldigt väldigt svårt att ”gå undan” och skriva när man har småbarn. Ni som har dem, ni vet! Man får ju inte ens gå på hemlighuset ifred!

Nu ska jag komma ikapp lite här inne och varva nytt och gammalt så jag får med allt jag velat. Inne i hjärnkontoret är det fullt med inlägg och klokheter, hrm, haha!

Ha det gott nu så länge!

KRAM

Min diagnos är min ryggrad

Fibromyalgi

Detta inlägg är först publicerat hos Lungan I Stormen

Lungan I Stormen

Min diagnos är min ryggrad, lunganistormen, förgätmigej

”If you don´t like where you´re at, move, you´re not a tree”

Att leva ett helt liv och känna att något är fel, att man inte är som alla andra, utan att få en diagnos är såklart väldigt jobbigt. Jag var runt fjorton år när jag började märka av att något inte var som det skulle. Som fjortonåring så funderade man kanske inte så mycket på att det kunde vara en sjukdom utan grubblade väl mer i allmänhet över sin existens och varför man aldrig kände att man passade in riktigt.

Runt den här tiden i mitt liv så såg säkert allting helt normalt ut utifrån. Jag hade vänner, gjorde hyfsat bra ifrån mig i skolan och hade pojkvän etc. Men inuti huvudet så var det en annan historia. Jag kände mig så ensam, trots att jag hade både familj och vänner. Jag fick aldrig de höga betyg jag förväntade mig själv att få, jag var inte helt dum, och förstod aldrig varför jag inte fick dem. Jag hade extrem prestationsångest och oroade mig för ALLT. Jag kände av min omgivning hela tiden och scannade känslor och vibbar från dem runtomkring mig. Jag låg alltid steget före, inne i huvudet, och visste vad som skulle hända och ske. Det var oerhört stressande för mig har jag förstått nu, tjugo år senare.

Såhär har jag fortsatt att stressa, inuti, i hela mitt liv. Jag har haft magont, eksem, huvudvärk och extrem trötthet under alla dessa år. Tröttheten har varit det värsta. Jag har aldrig orkat umgås lika mycket som andra och har därför ökat på min känsla av utanförskap hela tiden. Jag har haft svårt för att minnas saker samtidigt som jag ältat saker till förbannelse. Att ständigt leva med en känsla av oro och misslyckande tär både på psyket och kroppen.

Fysiskt så orkade jag inte heller så som andra. Jag kunde hålla på ett tag, kanske gick det att hänga med i ett par veckor men sedan blev jag snabbt sjuk. Jag blev ”förkyld”. Långvariga så kallade ”virusinfektioner” avlöste varandra tills jag tillslut blev deprimerad och låg hemma och grät för att jag var så misslyckad. VARFÖR orkade inte jag som alla andra? Vad var det för fel på mig? Samtidigt som omgivningen tyckte att jag mest var ”lat” och ”oengagerad”. Ryck upp dig nu! har jag hört så många gånger så jag kan inte ens räkna.

Jag fick svårt att sova och fick prova antidepressiva som läkaren var snabb att skriva ut. De hjälpte ingenting och jag kände mest som att jag gick med ett stort moln av bomull inuti huvudet. Efter ett tag hade jag ”repat” mig såpass så att jag kunde börja om hela historien igen och igen och igen.

Det har gått i cykler genom åren. Glad och med lite energi, börjar aktiviteter/jobba/plugga, blir sjuk i ”förkylning” som inte går över och blir tillslut deprimerad.

Sedan fick vi barn för snart 7 år sedan nu och då eskalerade allt. Ett barn får man inte ledigt ifrån. Man kan inte säga upp sig som mamma. Så jag brakade rakt in i kaklet med full kraft. När jag hade jobbat heltid i tre månader med en 4åring och en 2åring hemma så kraschade jag. Jag hade redan ett år innan detta tagit kontakt med läkare för att jag inte orkade mera. Bara ett halvår tidigare hade jag bokats in för att gå på smärtrehab som skulle starta ungefär i samma veva som jag blev sängliggande.

Min diagnos är min ryggrad, lunganistormen, förgätmigej

Här börjar min resa! Jag har själv förstått vid detta laget att jag har Fibromyalgi. Kanske kunde det vara Borrelia, ADD eller ME/CFS. Men jag var helt säker på att jag hade en diagnos. Efter att ha gått första omgången på smärtrehab så började jag hitta mig själv lite igen. Det är en lång och krokig resa men med hjälp av KBT och ACT så låstes det upp någonting inom mig.

Efter sommaren började jag ett åtta veckor långt rehabprogram vid Bragée inne i Stockholm. Det var en enorm ansträngning för mig att resa och ta del av övningar och föreläsningar varje dag men jag tog mig igenom det mesta. Väl där var jag fast besluten att få en diagnos. Jag tjatade mig till den, jag kände i varje ben i kroppen att jag MÅSTE få en diagnos. Jag stod på mig, trots att jag grät av trötthet och man egentligen inte gjorde utredningar på kliniken så stod jag på mig. De gjorde fysiska och psykiska tester och kom fram till att ”jag nog hade Fibromyalgi”.

Den dagen när jag såg läkaren faktiskt skriva in min diagnos i min journal, det var en vändning för mig! Äntligen fick jag bekräftelse utifrån på att det inte var MIG det var fel på! Jag, Anneli, var inte en lat och tråkig person. Jag, Anneli, var inte en oduglig människa som bara var trött jämt. Jag, Anneli, var inte den dåliga anställda som jämt var sjuk.

Jag har FIBROMYALGI! Det var sjukdomen som var alla dessa saker som jag identifierat mig med i hela mitt liv, inte jag som person. För mig var det en uppenbarelse. Att äntligen få en förklaring och en ryggrad att luta mig emot. Nu kan jag ”försvara” mig mot dem runtomkring mig! Jag, Anneli, är en smart och kreativ människa som älskar att skriva bla. Allt det andra, tröttheten, den så kallade ”latheten” och svårigheterna att komma ihåg och komma igång etc. DET är Fibromyalgin (och eventuellt en eller annan diagnos till)!

Nu kan jag äntligen känna att jag är en person! Jag behöver inte längre säga elaka saker till mig själv inuti huvudet, den där inre rösten ni vet! Nu tränar jag min inre röst att säga snälla saker. Jag får hela tiden påminna mig och när jag mår som sämst så får jag bakslag. Men jag är äntligen JAG igen!

Min diagnos är min ryggrad!

/Anneli

Awareness Week för Fibromyalgi och ME/CFS

Debatt Fibromyalgi

 

Awareness Week

”I’m fighting Fibromyalgia one ache at a time”

Awareness Week. Denna veckan är det den internationella Fibromyalgi och ME/CFS dagen den 12:e maj! Bristerna i kunskap om Fibromyalgi är många och stora. Läkare har bristande kunskaper, patienter har bristande kunskaper och de allra flesta får kämpa i över tio år innan de får en diagnos. Tio år är alltså snittet över hur lång tid det tar att få en diagnos.

Ska jag räkna själv så tog det tjugo år innan jag fick en diagnos. Men det är svårt att säga att det tog mig tjugo år att få diagnosen. Jag har ju inte kämpat för den i tjugo år. Däremot har jag gått till läkare efter läkare efter läkare under dessa tjugo år med diffusa symtom som för det mesta avvisats som virusinfektioner. Aktivt kämpat för just Fibromyalgi diagnosen, efter att jag ställt den på mig själv genom att lusläsa internet, har jag gjort i kanske två år. Men det är en diffus diagnos. Jag skulle lika gärna kunna ha tusen andra olika diagnoser också eller istället. Men just Fibromyalgi stämde bäst in på alla de olika diffusa symptom jag haft sammanlagt under dessa tjugo år.

Alla symptom på Fibromyalgi hittar ni HÄR.

För att ställa diagnos på mig så tjatade jag mig till en ”utredning” medan jag gick på smärtrehab på Bragée i Stockholm. Hit kan man skicka en självremiss om man vill komma till dem. Man behöver alltså inte ha sin läkare till att skicka remissen om kontakten med läkare är svår, vilket den oftast är när man har denna typ av sjukdom.

Dom hade inför mina åtta veckor på rehab tagit blodprover på gud vet allt, varav samtliga såg bra ut. Jag har inte granskat denna provtagning närmare, vilket jag kanske borde göra, men mina värden låg i alla fall inom läkarevetenskapens referensramar om vi säger så. Väl på plats så gjorde man även ett konditionstest och ett test för triggerpunkter. Konditionstestet var det inga konstigheter med, jag låg lite i underkant för min ålder men det var inget fel på min kondition. På triggerpunktstestet hade jag 15 av 18 ömma punkter, man ska ha minst 11.

När jag sedan fick nog och ”krävde” att få en diagnos, ett par veckor in i behandlingen, så fick jag även fylla i ett frågeformulär. Det är ett Internationellt godkänt verktyg för att fastställa Fibromyalgi diagnos som du kan hitta HÄR. Jag fick även lov att göra en värmekameraundersökning.

Värmekamera nackevärmekamera rygg

De tog bilder från alla håll och vinklar men de ser lite ”läskiga” ut så jag tar med dess två över nacke och rygg. Enligt den ena smärtspecialisten som konsulterade mina bilder så var inte dessa ”typiska” för Fibromyalgi utan kanske mer åt ME/CFS. Men ändå, de räckte till för en diagnos! Det ni ser är i princip vart det gör ont någonstans. Det röda representerar områden med värk och det vita är områden med mycket värk. Jag önskar att jag hade en frisk människas bilder att jämföra med, det hade varit intressant.

Det här är alltså värk som sitter i, alltid, i olika hög grad beroende på en massa olika faktorer.

Den senaste forskningen kring Fibromyalgi tyder på att man har ett överskott av blodkärl i huden eller kanske snarare i bindväven, fascian, som omsluter våra organ och vävnader i kroppen. I fascian sitter många nervändar som kan vara en förklaring till att smärtan är utbredd i hela kroppen. Man forskar även på att ta fram så kallade ”biomarkörer” i ryggmärgsvätskan på bla Fibromyalgi och ME/CFS patienter och har redan hittat det finns skillnader mellan sjuka och friska människor vad gäller dessa markörer. Dessa markörer har visat på att det finns en kronisk inflammation i ryggmärgsvätskan på dem som är sjuka. Det är ju annars det som är kruxet med denna sjukdom, det finns inget test man kan ta för att se vad man har för något. Men snart kanske forskarna kan ta fram ett sådant, hallelulja på den!!

Den främsta skillnaden mellan Fibromyalgi och ME/CFS (tidigare kallat kroniskt trötthetssyndrom) har jag förstått är att vid ME så behöver man inte ha värk i kroppen. I övrigt så är symptomen väldigt lika och kommer i olika grad hos olika individer.

Utöver att man kämpar med att få sin diagnos, hitta någon som tror på en – för det är det inte alla som gör, så får man numera också kämpa för sitt levebröd. Under helgen, när jag mest legat och sovit eller suttit på soffan och fått ingenting gjort såsom det är med denna sjukdom, så har jag varit lite mer aktiv på Instagram och Facebook. Där RÖT jag ifrån lite angående Försäkringskassan och hur vi vanliga dödliga blir behandlade när det framkom att politikern Gabriel Wikström sjukskrivit sig för trötthet och utmattning. Såhär såg det ut:

Facebook, frufibro, försäkringskassan

Inlägget har nu 354 gilla markeringar, 64 kommentarer och 124 delningar och har nått 29 914 personer.

Texten lyder såhär:

Sjukvårdsminister @gabrielwikstrom har sjukskrivit sig för ”trötthet”. Här är mitt svar till honom:

Att bli utbränd önskar jag inte min värsta fiende! Har själv diagnosticerat Utmattningssyndrom och Fibromyalgi sedan lite mer än ett år tillbaks och har fortfarande inte återhämtat mig. Sedan att man dessutom får leva helt utan inkomst under denna period eftersom den så kallade ”sjukförsäkringen”, som vi betalat in via skatt under hela vårt arbetsföra liv, inte går igenom trots att det finns läkarintyg och läkarutlåtanden från FYRA olika läkare gör ju inte direkt att man återhämtar sig snabbare. Stress vet vi ju alla att det förvärrar en utmattning?! Ingenting stressar mer än att stå helt utan inkomst. Att kalla det för ”Försäkringskassa” är ett stort hån och LURAR hela Sveriges befolkning att man har en ”försäkring” när man blir sjuk. Idag är det snarare ett dåligt skämt till lotteri vem som får sjukersättning och vem som inte får det. För att inte tala om hela Sveriges välutbildade läkarkår som blir grovt förolämpade utav en hel myndighet.
Jag hoppas verkligen att DU Gabriel slipper att gå igenom den stress som större delen av Sveriges sjukskrivna för utmattning går igenom på daglig basis vad gäller kampen mot FK. Men det gör du såklart, du har väl privata försäkringar? Kanske bör vi ändra till ett ”amerikanskt”-system även i Sverige? Att få avslag på avslag när man är sängliggandes i smärta och trötthet och försöka försvara sig i telefonsamtal med FK medan man har fullständig hjärndimma ÄR det värsta man kan bli utsatt för som sjukskriven. Föreställ dig det. Lägg därtill att du måste skriva in dig på arbetsförmedlingen, som undrar vad du gör där när du är sjukskriven, eftersom det ”kan finnas annat lättare arbete som du klarar av” när FK ställer dig mot ”hela arbetsmarknadens förfogande”. Allt detta samtidigt som du knappt klarar av att gå till toaletten i rummet bredvid pga utmattning, kroppen har sagt ifrån och givit upp. Det önskar jag som sagt inte min värsta fiende att behöva gå igenom.

Det är inte BARA att vara sjuk i Fibromyalgi!

Tack för att du läser <3

KRAM,

Anneli

Tillbaka till mattan i sällskap av Glossybox

Annons

Tillbaka på mattan tillsammans med Glossybox

”Stay Glossy”

Denna månad var det ”Bring Balance” hos Glossybox och jag kunde inte låta bli, haha. Balans strävar vi ju alla efter och jag vågar nästan säga att så är fallet ännu mer nu, efter diagnosen.

Innehållet passade mig riktigt bra faktiskt, från ”head to toe” kan man väl sammanfatta det lite. Något för fötter, händer, huden, ansiktet och håret.

Jag har långsamt satt mig på mattan igen efter förra veckans kaos. Men kroppen gör ont, influensavärk utan att ha influensa. Har även sovit riktigt dåligt de sista nätterna pga detta, kroppen kryper lite, så i förmiddags däckade jag på soffan. Äntligen en ordentlig sömn i ett par timmar och till min stora glädje så har jag idag även bokat in en tid med Jennie på Studio Karma i nästa vecka. Det ser jag verkligen fram emot.

Vill du också få en present i brevlådan varje månad?

Just nu får du 12% rabatt på 3,6 och 12månaders prenumeration hos Glossybox om du anger koden: ”ADTRACTION12

KRAM,

Anneli

(Inlägget innehåller annonslänkar i samarbete med GLOSSYBOX)

Taxfree shopping

Anneli tipsar Tax Free

Tax free shopping i Lisabon. Rituals cosmetics, clinique och chupa chupa.

”Tax free shopping in Lisabon”

Vi hade ett par timmar på oss mellan flighterna i Lissabon på vägen hem från Portugal förra söndagen. Jag ”fyndade” bla. min favvo doft från Rituals. Fyndade kanske är att ta i, haha! Taxfree skiljer sig ju inte speciellt från butikerna längre, men det är ju roligt att ha något att göra! Hade ett barn i varsitt lillfinger som drog åt olika håll så vi bänkade oss på Starbucks och åt frukost istället. Om man nu vill kalla kaffe, cola och chokladmuffins för frukost det vill säga!

Tax free shopping i Lisabon. Rituals cosmetics, clinique och chupa chupa.Tax free shopping i Lisabon. Rituals cosmetics, clinique och chupa chupa.

Mina lillfingrar byttes sedan ut mot varsin Chupa chups klubba i jumbostorlek hos barnen. Älskar dessa klubbor. Dom är utomlands för mig. När jag var liten så tror jag inte att de fanns att köpa här men däremot när vi var till Gran Canaria så vet jag att vi köpte dessa för våra små Pezetas, som det hette på den tiden.

Tax free shopping i Lisabon. Rituals cosmetics, clinique och chupa chupa.

Ansiktscremen från Clinique är en gammal favorit. Med Fibro, har jag lärt mig nu i efterhand, så får man lätt pigmenteringar och rosacea. Even better jämnar ut dessa väldigt bra och hur ofta jag än byter mot någon ”annan” produkt så återkommer jag alltid till denna. Känslan efter denna kräm är svårslagen. Dock lite dyr så jag har provat många andra ”billigare” märken emellanåt.

Hoppas ni alla har haft en fantastisk Valborg och Första Maj helg! Idag skiner solen på mig så jag ska sätta mig med lite lunch i uterummet nu tänkte jag <3

Ha det finast,

Anneli

(Inlägget är inte sponsrat)

En vecka hemma och allt har varit kaos

Okategoriserade

En vecka hemma och allt har varit kaos. Hjärtan i glas.

”Breathe, it’s just a bad week, not a bad life”

En hel vecka har vi varit hemma snart och det har varit en tuff vecka. De första dagarna så kämpade jag med att vi inte kom upp i tid till skola och dagis. Både jag och barnen var trötta och min kropp hade lagt av lite efter den långa resan hem. Det var tuffare att komma hem än att åka bort kan jag lugnt påstå. Luften gick liksom ur lite och lusten till yoga har varit som bortblåst under hela denna veckan.

Sedan på onsdagen så var det en väldigt tuff dag. Jag fick åka med vår älskade katt till djursjukhuset Ultuna och spenderade tio långa timmar där tillsammans med henne. Tillslut så fick jag ändå säga hejdå till min fina tjej. Hennes lilla kropp orkade inte mer.

Torsdagen gick i sorg såklart och jag sov större delen av dagen eftersom jag inte var hemma förrän långt efter midnatt. På eftermiddagen satte jag mig med barnen och berättade den tråkiga nyheten. Isabel blev bestört och grät öppet en lång stund. Adrian hade mest frågor kring döden, begravning och vart man tar vägen. Men framförallt så undrar de såklart varför man inte kommer tillbaks igen?!

Först under lördagen tog jag undan matskålarna som stått i köket. Min fina vän och hennes barn kom över en sväng och lekte och fikade med oss och därefter fick jag lite kraft att plocka lite. Fortfarande har jag inte gjort någonting för att ta hand om mig själv, förutom att göra absolut ingenting såklart. Men det är ju inte speciellt effektivt kan jag tycka.

Nu ska jag försöka komma igen lite, ta tid till skrivandet men framförallt yogan.

Ha en fin valborg!

KRAM,

Anneli